Inoff utställning i Timrå

Hej igen,
nu i helgen har jag och Wille varit på utställning. Det var Matfors Brukshundklubb som arrangerade utställning i Timrå!! Eftersom det var en rasdomare, Fredrik Norgren, så tyckte matte att det vore kul att träna efter vinteruppehållet.
Efter att ha badats och trimmats så var det dags att packa bilen. Det är inte klokt vad mycket grejor som ska med bara för att vara på en utställning i grannskapet.

Det var två debutanter som gjorde entre. Ja, jag menar inte att vi debuterade i utställningen utan att både jag och Wille gjorde debut i högre klasser. Wille är numera Junior och jag Unghund.

Wille var först ut och det gick bra för den lille rackaren. Han vann klassen och fick HP med följande kritik; Bra storlek, medelkraftig mycket god typ. Uttrycksfullt proportionerligt maskulint huvud, Lagom lång hals. Markerad manke. Tillräckligt stram rygg, något framskjuten skuldra. Utvecklat förbröst, bra vinklar bak. Bra lår och has, bra ben och tassar. Parallella effektiva steg med bra påskjut. Bra päls. Bra temperament. Välvisad.

Sedan var det då dags för mig. Jag vann också min klass med HP. Jag fick följande kritik; Bra storlek. Medelkraftig utmärkt typ. Prop, uttrycksfullt maskulint huvud. Bra överlinje. Bra benstomme och tassar. Balanserade vinklar. Bra lår. Vrider ut hasen något i rörelse. Från sidan jämna effektiva steg. Utmärkt päls. Härligt temperament. Välvisad.

Med våra HPn i bagaget så tävlade vi sedan i BHKL och där placerade jag mig som 3 och Wille som 4.
En jätteeloge till lillmatte Emelie som visade oss.
En bra söndag med andra ord även om matte helst hade velat se mig i finalerna men vi laddar för nästa utställning då samma domare ska få en ny chans att bedöma mig, Winston den fantastiske ( i allafall enligt matte och hon har alltid rätt..... )

Det kom inte som någon överraskning precis.......

men faktum är att nu har jag papper på att jag är ett riktigt A- barn :-).
Att vara hund är egentligen väldigt konstigt. Vi ska liksom bedömmas hela tiden! Det börjar redan valplådan. Då ska de presumtiva valpköparna rangordnas efter vilka som ska få välja först men det är baske mig de enda de,mäniskorna alltså, rangordnas för! Vi valpar ska minsann granskas, klämmas på tittas på tänder och t om , jag säger bara det.... t om kolla våra mest privata delar.
Sedan blir vi valda eller ratade. Själv vart jag givetvis vald först av killarna!!
På den vägen är det sedan mest hela livet. Vi bedöms hela tiden , är det inte utställningar så är det hur lydiga vi är eller t om hur rent medicinskt välartade vi är. Vårt humör graderar de också, mentalitet kallar dem det!

Att jag är vacker, vackrast i världen enligt min matte, det är väl en sak. Lydig- nja.... jag är lysande på allt jag vill göra eller ser någon som helst personlig fördel i. Vill matte eller lillmatte att vi ska träna in tråkiga lydnadsmoment så ledsnar jag ganska snart. Livet är för kort för att slösas bort på tråk! Herregud, vi har en snitt ålder på 10 år mäniskorna på 80.... say no more!

Jag fyllde ju 1 år före jul och då började mina mattar att prata om ögonlysning och höftledsröntgen. Hur kul låter det på en skala?! Det enda roliga med det är att jag har hört mina storebröder snacka om att är man - snygg( det är jag ju ), -lydig ( nja ?! ) ,- har flefria ögon och höfter, då kan man få para läckra tjejer ! WOW vad är problemet?!
Saken kom så att säga i annat dager då, min fråga var bara hur fort jag kunde få en tid hos veterinären?
Matte fixade en tid hos en veterinär i Gävle. Då vart jag jätteglad för då kunde jag hälsa på hos mammas kompis Pia som jag även kallar busmoster Pia, henne gillar jag skarpt. Nästan lika mycket som snygga tikar.
När röntgen var avklarad och ögon lysta var både matte och jag vid gott mod. Ögonen var utan anmärkning och höfterna såg väl inte ut att vara någon katastrof de heller. Nu var det bara att invänta svar.
Oj, vad vi väntade men så i torsdags kom beskedet ; A höfter !!
Jubel och visslingar! Brudar! Nu är jag redo!
Och en sak är säker... det är ytterst tveksamt att min matte( mattar) skulle klara någon som helst bedömning. Oaktat exteriör- eller mentalbedömning. Ändå har de fått para sig?! Orättvist var ordet sa Bull. Man kan ju också fråga sig hur lätt mäniskorna får skaffa barn jämfört med oss hundar. Det kan bara betyda en sak och det är att vi är mycket viktigare än de är! Eller hur!

Fast all kaxighet har ju sitt pris..... Jag och Kevin, min busigaste brorsa, firade mina provsvar rejält. Douglas och Wille var som vanligt inte med på våra upptåg..... fegisar. Dock vart matte jättesur på mig när jag, som synes glad i hatten, tog sats och hoppade upp på kaninburen i tvättstugan i min iver att få igång Stina. Buren trycktes ihop och matte vart arg. Glädjedödare!
Va fasen , den brukar ju alltid hålla :-)

Voff från Winston den fantastiske.