Nu är det nytt år igen

och det har varit ett på många sätt spännande 2009. Det har hänt massor och nu menar jag inte bara de bus jag brukar hitta på utan jag gick ut stenhårt vid nyår med att dejta min flamma Cayenne, Searods Unforgettable Moment, och det var just vad hon var. Den 7 mars kom resultatet av vår lilla flirt. Vi fick 3 underbara valpar, 2 tjejer och en kille. Stolt som en tupp var jag och de små har minsann gjort pappa stolt under året när de gjort premiär i utställningsringarna. Duktiga ägare har de som jobbar med dem på bästa sätt, de kommer att gå långt. Det vet väl jag bäst eller hur?

Nu har det ju inte bara varit amorösa äventyr utan även en och annan äventyrlig resa har jag hunnit med. Värst av alla var nog Norgeresan. Då nästan allt krånglade förutom att vi hundar som vanligt gjorde succé. Själv hade jag en klassvinst och en andraplats med hem i bagaget .

Efter att ha varit på utställning varje helg hela sommaren ( i alla fall kändes det så :-) ) så var det så dags för SSRK´s Högbo utställning. Mina mattar hade så smått börjat misströsta för det verkade som det sista certet aldrig skulle komma, jag hamnade hela tiden placeringen direkt efter certet, trist. Så de hade väl inga större förväntningar på denna utställning som för mig var på hemmaplan. Men, när det är som mörkast ...... vem tror ni slog till med cert och Championat?? Rätt gissat , Winston den fantastiske. Jag är bäst när det gäller och nu var jag CHAMPION. Intet öga var torrt. Vilken dag!

Nu skulle jag ju tävla i värstingklassen och det gick väl sådär till en början. Men så bestämde vi oss för att åka till Grängesberg och Jan-Erik Ek. Jan- Erik hade ju gett mig ett cert i Övik så han gillade mig då i alla fall. Det visade sig även nu att Jan-Erik han är minsann en kille man kan lita på. Jag vann Championklassen och vart sedan Bäste hanhund. Nu var sanningens minut nära, jag skulle upp i Bir och vem tror ni jag skulle tävla emot? Helene!! , min gammelmatte och efter matte min absoluta favorit. Hon visade sin förtjusande Claudia och som den gentleman jag är så lät jag givetvis de vinna.... just kidding, de är helt outstanding de damerna och jag var så himla stolt över mitt BIM. Inte bara jag föresten, både matte och Emelie fällde en tår....

Sedan hände det inte så där mycket roligt i utställningsringarna mer det året. Det gick sådär både i Wången och på Stora Stockholm men det spelar liksom ingen roll, jag älskar att åka på utställningar. Det är då det händer någonting för hemma är det som ni ser heldött.

God fortsättning på det nya året önskar Winston den fantastiske med flock
Vi syns !!