fredag 21 december 2007

Stora jag på (stora...nåja) Stockholm!




GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!

( jag måste sluta pimpla glögg.... :-) )




Nu undrar ni väl hur det gick för mig på stora Stockholm?


Vissa kanske trodde att det inte gått så bra eftersom jag inte uppdaterat ännu... jag säger bara det S K Ä M M S på er!! Den enda anledningen till att jag inte uppdaterat är att min matte har haft fullt upp med något hon kallar "årsbokslut" och avtalsförhandlingar ...... det låter inget kul alls även om matte verkar tycka att det får uppta dygnets alla timmar. HALLÅ !! Mayday, Mayday !!Här är en stackars övergiven smått( mycket) egocentrisk hund som pockar på liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite uppmärksamhet. Det räcker med ca 23 h per dygn.....det är lagom dos tycker jag :-).


Hursom helst så är resan till den kungliga huvudstaden nästan historiskt. Det är första gång som mina två förvirrade mattar( bakdelsmatten står i och för sig i en klass för sig) som de direkt hittar till både utställningplats och hotell. ... Väl framme, och i tid på Älvsjömässan, stod vi i kö i en hel evighet till veterinärbesiktning.
Herrgud, upp i ottan för att köa..... ?? Det är något fel på mina människor!!
Väl inne på Älvsjömässan spred sig lugnet. S K Ö N T med egen kupé(bur). Jossan kom med Lexie och Fanny,.Maggan, dvs Lotta Djerf, dök också upp och jag kände ett lugn breda ut sig i min snövita själ. Det kändes hemtamt och tryggt.
Många artfränder var det,närmare bestämt ca 160 st, och jag skulle in först i juniorklass.
Många hundar var det även i den klassen men innan det var färdigt stod jag där ibland de bästa , och efter ytterligare lite funderande av den engelske domaren så slutade jag såsom 4 bästa i min klass.
Kritiken är fortfarande ,trots mammas engelske kompis, inte riktigt översatt men vem kan betvivla att det står att jag är fantastisk! För det är så konstigt med mig, jag är alltid bäst!!


God Jul och Gott Nytt Hundår


Önskar Winston med familj!








lördag 24 november 2007

Med flaggan i topp!


Nu har ni kanske undrat varför jag inte berättat hur det gick i Wången? Vissa kanske lekte med tanken att det kanske inte gått så bra men tji fick ni. Det är inte därför jag inte orkat skriva utan det har faktiskt tagit en hel vecka för att återhämta sig efter den resan.... mer säger jag inte. Det brukar sällan vara några stillsamma resor som vårt "gäng" ger sig ut på och denna gång var heller inget undantag. 7 personer och 11 hundar och compact living, det tär på en sådan liten kille som mig.

Vore det inte för att det är så himla kul på själva utställningarna så skulle jag inte åkt med alls. Våga vägra helt enkelt men å andra sidan kan man ju missa en hel del då. Man får liksom nog av förvirrade människor. Tur att Jack var med så man hade någon att snacka, läs busa, med!Det var ju som ni säkert vet en två dagars utställning och på lördagen var den en domare som jag aldrig träffat förut, hon hette Pia Razera-Brulin och det visade sig vara en domare som begrep sig på min storhet. Undrar om hon är släkt med min moster Pia?
Jag fick följande kritik ; Välutvecklad juniorhane av utmärkt typ. Trevligt huvud, Väl mycket halskinn. Bra hals och överlinje. Bra vinklar fram och bak. Utmärkta ben och tassar. Fina proportioner. Härliga rörelser. Tilltalande.

Bra va! Med den kritiken fick jag ytterligare ett CK och vart återigen placerad i bäste hanhund, denna gång som reserv. Jättekul för många fina hundar var det.Jack vart lite avundsjuk för att jag fick en till rosa rosett men han fick ju alldeles egna fina rosetter så jag funderar på om vi ska byta.
Jämtländska vägar är minsann inte speciellt gästvänliga. Blankis,mörker och snö är ingen trevlig kombination alls! Som tur är har min matte en bil som tydligen är bra på is och vinterväg.Vi var de enda som tog oss upp till vår logi. Usch vad otäckt det var när traktor och grejor skulle hjälpa min andra matte Lotta samt Katarina,Madde,Jossan och Lotta upp i den kuperade kostig som de kallade väg. Dit åker jag aldrig igen. Vad är det för fel på hotell i Östersund?? Där ska i allafall jag bo om jag ska till Wången något mer. Jag är stamgäst på SAS Radison i Östersund och där blir jag alltid väl omhändertagen. Alltid får jag någon gobit när jag passerar lobbyn och lobbybaren. Matte brukar mest ta något att dricka.... :-)
På söndag var vi åter tillbaka i ridhuset efter ännu en vådlig bilresa i de jämtländska obyggderna.Då skulle en engelsk gentleman, en riktig Prins Charles look a like, dömma. Han hette John Thirwell. Helt klart var jag inte hans typ och jag fick en slät etta. Han ville ha den mer klassisika lite grövre typen så det var synd vi inte tog med min gigantiska brorsa Douglas :-).

Här är söndagens kritik; pleasing type, good headshape. A little to round in eye. Pleasing neck and shoulder. Good bone. A little overangulated in hindquarters wich effects his topline and hind movement.

Totalt sett är jag jättenöjd med helgen. Jack och de andra hundarna gick det också väldigt bra för och bäst av alla gick det för min mamma Elin som fick ett cert och vart nu även Svensk utställningschampion. Hon bor ju i norge och är sedan tidigare norsk champion. Jättekul!
Nu tar jag en paus i från vänstervarven till stora Stockholm.

Voff från Winston



tisdag 13 november 2007

Mera bilder från SSRK Örnsköldsvik




måndag 12 november 2007

Team Work..




Godmorgon alla nyfikna... för nu undrar väl ni hur det gick i helgen,eller hur?


Så mycket kan jag i allafall säga att nu har jag och Wille börjat att bli självförsörjande. Inte illa för killar i 1 års åldern!
Som ni kanske minns så skulle vi till Ö-vik och SSRK InOff utställning. Själva utställningen var på söndag men vi for redan på lördag för matte hade en del pyssel att göra i vår sommarstuga i det vackra Ådalen. Fast helgens väder var minsann inte så vackert. Det vräkte ner snö och det var skönt när vi checkade in på Scandic Hotel i Övik. För övrigt det första hotel jag varit på som satt in en skål med Frolic till sina prominenta gäster!
Efter en rejäl promenad och en massa bus uppe på det klassiska Skyttis fritidsområde så var det dags för både skönhetsvård och skönhetssömn.
Söndag morgon och nu var det dags. Det var ganska många hundar och många trevliga människor
Först in var Wille. Maria Hansson, dagens domare, fattade direkt tycke för honom och matte höll på att svimma när han vann Valp 2 med Hp. Man kan undra varför för Wille är ju en fin
kille. Sedan av bara farten slog han till med BIR valp , BIG valp och håll i er han vart BIS R.
Vår lille Wille vart placerad i BIS finalen!! Och många hundar var det!! BIS domare var Susanne Nilsson.
Wille fick följande kritik ; Maskulin hanvalp med härligt uttryck och typisk spanielattityd.
Välutvecklad kropp för ålder, dock något instabil i sin rygg i rörelse. Mycket bra bröstkorg. Mycket bra vinklar fram och bak. Korrekt bett. Rör sig med bra påskjut, dock något paddlande- lös fram. MYCKET TREVLIG KILLE!

Efter Willes framgångar så kom ju jag nästan lite i skymundan men både ni och jag vet ju ......
Så när dagen var slut..... efter nästan 8 timmars utställning så stod jag där med följande facit:
Jag vart BIR, BIG1 och sedan slog jag till med en BIS2 placering. Domaren hade svårt att välja mellan mig och en St Bernhard och när hon frågade publiken vilken hon skulle välja vrålade de unisont S P A N I E L N !! Men efter ytterligare en stunds fundering så valde hon, trots att livlinan hjälpt henne, den andre hunden. Jag vart inte speciellt ledsen. BIS2 är baske mig inte dåligt och ska sanningen fram så tror jag domaren hade något gammalt Båtsman komplex. BISdomaren Susanne Nilsson påminde lite om Tjorven :-)
Jag, Winston, fick följande kritik ; Maskulin hane. Utmärkt spaniel uttryck. .
Mycket vacker helhet med välutvecklad kropp. Välvinklad fram och bak. Korrekt bett. Välansade öron. Ryggen rullar något i rörelse. Rör sig bra fram. Något inåt tåad bak. Mycket härlig välvårdad päls. Välvisad

Vilken underbar dag! Emelie var jätteduktig och visade oss båda med den äran.
Massor av fina rosetter och mat i stora lass och en hel del andra fina presenter fick vi med oss hem.
Och tur var det att humöret var på topp, för på hemvägen i snökaoset, så hamnade vi i en trafikolycka och vi stod absolut helt stilla i över en timme och sedan fick vi köra bakom plogbilar som körde 40 km/h i 3 mil........ Ja, vad fanns att göra? Sova så klart och drömma vackra drömmar om rosetter, läckra brudar och matte !!


Woff från Winston ( och Wille).








måndag 5 november 2007

Sanningens minut......

Winston har blivit utmanad av mamma Elin och utmanar nu dig och hoppas du kan föra stafettpinnen vidare ! Skriv 6 roliga/konstiga saker om dig själv och be 6 andra hundkompisar att göra detsamma! Glöm inte att skriva en hälsning till de utmanade på deras hemsidor/bloggar. Lycka till!

Winstons 6 roliga/konstiga saker
Han....
.......... värmer matte på nätterna, han sover alltid närmast ofta ovanpå mattes rygg.
.......... älskar att bli buren och ger världen mysigaste kramar.
.......... ser ofta ut som han lagt in en snusprilla..
.......... älskar att bada, helst i klippskrevor i skogen .
.......... är alltid först ! Livet är en tävling!
.......... är en retsticka i världsklass.

Winston utmanar Jack, Märta, Moa, Alfons, Mocca, Selma

Mitt i ett äventyr....




Vi är ganska ofta i skogen. Faktiskt nästan varje dag. Vi har skogen alldeles ovanför oss så det är nog därför. Jag älskar att springa i skogen, och springer det gör jag absolut hela tiden. Jag tror faktiskt att jag har varit en Greyhound i mitt tidigare liv. Kevin och Douglas de håller sig mest kring matte men jag, jag tar ut svängarna ordentligt. Ibland har jag jättetur och hittar något smaskigt att visa matte som någon död fågel eller någonting annat i den stilen.


Det är så himla konstigt med min matte. När jag stolt och glad visar vad jag hittat så kan man inte påstå att hom jublar precis men när jag hittar en avhuggen älgklöv, som hon placerat ut i skogen, då överöser hon mig med beröm. Jag fattar noll. Det borde väl vara mer värt att hitta någonting alldeles själv än att måsta ha hjälp av ett blodspår och en fjantig matte!


Men jag håller god min. Det brukar bli bäst så! kvinnor kan vara lite lynniga oavsett de har 2 eller 4 ben. Det har jag i allafall lärt mig.
Nu ska ni få höra en hemlis. När vi går i skogen så är det till en början väldigt brant. Det är för vi bor vid foten av Ankarsviksberget.Nu är det ju inte att jämföra med Kebnekajse precis men min matte, hon flåsar så in i bomben, så när hon ska prata i mobilen under klättringen uppåt så tror de att det är en snuskgubbe som ringt upp. Hon bara stönar och flåsar. Värst är det när hon pratar med min andra matte, Lotta. För hon flåsar också jättemycket när hon går i skogen med sina andra hundar. Jag som med min hörsel hör precis allt utom kommandon tror ibland att jag hamnat mitt i ett sådant där betalsamtal som mina vuxna hundkompisar berättat om i smyg . Ni vet 20 grisöron per minut .......... tikar ringer gratis......
Min omtänksamhet förbjuder mig att publicera någon bild på matte uppe på berget men kolla vilken skillnad det är på Douglas och mig. (bilderna tagna i fredags innan snöfallet)
Woff från Douglas 1 år.


söndag 4 november 2007

Ja, må jag leva.....Ja, må jag leva




ute i hundra de år......


För er som eventuellt missat det så var det en stor dag i fredags den andra november. Jag fyllde nämligen år för första gången i mitt liv.


Nu lämnar jag månadstalen och räknar år.... Winston 1 år..... smaka på den gobiten ......


På tal om gobitar så bakade Emelie en stor smaskig tårta på min stora dag och den var jättegod förutom några äckliga röda saker som de kallade jordgubbar. Dem överlät jag generöst till Douglas. Han äter precis allt och jag säger bara det... det syns! Matte för en ständig kamp som går ut på att hålla vikten på honom och Douglas för en lika enveten kamp att hålla vikten uppe...




Två paket fick jag. Lite snålt kan man tycka men glad vart jag ändå. Småttingar i min ålder, 1 år, brukar vara mest road av inslagspapperet och jag är inget undantag. Jag gick in för paket öppnandet med liv och lust. När köket såg ut som ett confettilandskap lät jag Kevin och Douglas leka med mina nya saker. Det borde jag inte ha gjort för det tog ca 15 sekunder för Kevin att förstöra min nya boll. Då ryckte matte in och räddade den andra pipleksaken ifrån Douglas .


De grabbarna bjuder jag aldrig mera på kalas!


Wille kom också på min stora dag och han är ialla fall en kille jag kan bestämma över så han gillar jag skarpt.


Igår på lördag var det som vanligt tidig uppstigning. Jag fattar inte varför vi ska engagera oss i allt. Är det inte utställningar så är det spårträning eller fjantiga stadsvandringar. Ja, Herregud det tar liksom aldrig slut. Vad är det för fel på att bara vara hemma och busa med mina kompisar? Och i går slog matte nästan alla rekord. Nu var det hundsim! Ja, ni hörde rätt. Nu var hela Willes valpkurs på hundsim. Jag har varit där ganska ofta förut med Douglas men nu slängde matte i mig och tvingade mig att simma i en fånig flytväst. Jag säger bara det simma ska man göra i havet inte i en pool. Fast som vanligt klarade jag det med glans. Det är så konstigt med mig, jag kan allting bäst !




På tal om bad. Nästa helg ska jag och Wille på utställning i Ö-vik så då ska det väl badas, fönas och fixas igen. Men jag får väl stå ut för jag tycker ju faktiskt om att visa upp mig.


Sedan är det bara en vecka kvar till vi ska ut på en lite längre turné . Då bär det av till Jämtland och 2 dagars utställning i Wången. Då blir det livat. Det är hela det vanliga gänget på 7 personer och en massa hundar som ska åka. Hur kul som helst!!


Voff från Winston






tisdag 2 oktober 2007

Oss kungar emellan!


I söndags var det dags. Nu skulle Wille och jag på vilt spårskurs.
Matte beredde sig på en långvarig sejour i skogen,undrar varför? Hon fixade den stora jakt termosen med kaffe och tog med vatten till mig och Wille.
Iväg det bar till storskogen i Timrå. Där träffade vi en helt gäng med hundar och mattar/hussar med stora ryggor.
Sedan vart det trist. Mattarna och hussarna skulle först lägga spår och sedan skulle de vänta och fika...... Hela tiden förväntades vi sitta tyst och stilla och vänta. Jag är inte så bra på det men Wille han tyckte nog det var det mysigaste på hela dagen.
Efter en evighet var det dags för oss hundar att försöka hjälpa till att hitta de i skogen slarvigt förlagda älgklövarna. Wille var först ut och han fattade konstigt nog galoppen direkt men ledsnade lite när det vart lite för mycket träd att klättra/krypa över. Men han hittade klöven tillslut . Sedan var det min tur och jag var som vanligt lysande. Det enda problemet var nog att det gick lite för fort( ett för övrigt väldigt manligt problem). Men på rekord tid hittades klöven och stolt skänkte jag skogens konung en kollegial tanke.
Woff från kung Winston

söndag 30 september 2007

Ordningen är återställd!









Jag är åter en vinnare!!
Om ni lovar att bevara en hemlis så fick mitt självförtroende sig en rejäl törn efter tragedin i Dingtuna. Matte och jag har haft långa samtal där hon bedyrat att jag är vackrast och att det bara är att komma igen.
Bara och bara.... det är ju lätt för hopplösa fall typ matte att säga... för oss stjärnor krävs det så mycket mer än den grå massa man omger sig med ens kan förstå. Fast jag älskar matte ändå, även om hon inte direkt är någon Cindy Crawford. Ganska konstigt egentligen för då kanske det är så att det inte bara är utsidan som räknas. Men det där med att insidan skulle kunna vara vacker fattar jag inte. Vem ser den? Inte domarna i allafall.
Den bedömningen överlåter jag till kirurgernas årststämma.
Igår gjorde jag comeback i utställnings ringen. Denna gång Nordvik, Kramfors.
Ville var också med plus flera valpar från min bakdelsmattes kennel, Cloettés.
Vi spar det bästa till sist och berättar hur det gick för Ville först :-)
Ville är ju en ganska stor kille nu, nästan lika stor som jag men mycket fegare och snudd på mesigt lugn till allas förtjusning.... jag fattar noll.

Ville vart 3 i valpklass 1 med Hederspris och med följande jättefina kritik ; Utmärkta proportioner. Huvud med fina proportioner. Bra ögon och öron. Välansatt hals. Harmonisk överlinje. Bra skuldra. Harmoniska vinklar bak. Rör sig parallellt och med mycket bra steglängd. Välpresenterad och trevligt visad. (av jätteduktiga lillmatte Emelie)

Efter lite väntan var det så dags för mig att beträda ringen , ja det heter så när stjärnor gör entre. Jag njuter hejdlöst varje gång och nu tog vi några härliga varv runt ringen så att domare, Lena Hägglund, verkligen fick se mig i rörelse.
Den här domaren förstod sig på min skönhet och jag vann klassen med Hederspris, sedan slog jag till med Bäst i rasen och slutade som 4 i gruppfinalen. Nöjd med min dag och många fina nya rosetter fick jag följande kritik; Välutvecklad junior med fina proportioner. Maskulint huvud med fina proportioner. Trevligt uttryck. Harmonisk överlinje. Välutvecklad kropp för åldern. Rör sig med utmärkt steg. Trevligt visad i fantastisk päls. Emelie visade även mig med den äran.

Nu skulle det fotograferas och allas vår proffsfotograf, Madde, riggade om närliggande fotbollsplan till fotostudio och sedan fotades hela gänget en efter en. Jag tror Jack och Rosie slapp men de satt nog och jämförde sina rosa saker någonstans för ingen såg till dem. Töntar!

Nu skulle vi äntligen få åka hem, skönt efter en lång dag. Men vad tror ni hände. Matte hade tappat bort bilnyckeln. Kaos utbröt! Tack och lov satt jag och Ville redan i den olåsta bilen men hur sjutton skulle vi komma hem. Efter en lång stunds irrationellt ledande precis överallt så öppnade matte min necessär och vad tror ni låg där, jajamän, bilnycklarna. Det är bara människor som lägger nycklar på sådana platser. Jag brukar lägga dem i min Biabädd , då vet man var de är.
Hem kom vi och trötta var vi .
Nästa helg står jag över den stora Int utställningen i Sundsvall. Inte för att jag vill men min gamla matte, Helen Björkman , och tillika uppfödare, ska döma och då får jag vara hemma.
Voff från Winston som strax ska ta med sig Ville på viltspårs träning i Timrå.

måndag 17 september 2007

En resa till gnällbältet.

Igår hände något nästan obegripligt konstigt i mitt liv. Om jag ska ta det från början så väcktes jag vid 03 för att stressas halvt ihjäl av matte och lillmatte.
Väl ute i bilen försökte jag somna om för en liten sötnos som jag behöver minsann sin skönhetssömn. Men vad tror ni hände? Efter ca 15 minuter väcktes jag igen för då var vi minsann hemma hos min andra matte och där var det livat klockan 04 på morgonen. Herregud, ring socialen, hon har ju minderåriga barn! Nu skulle vi samåka någonstans. Nu har miljötänkandet spårat ur helt. Trängas mitt i natten ! Usch!
Döm av min förvåning så är hennes stora bil full med hundar. Var skulle jag få plats? Med var Tova, Greta, Märta och Jack. Tack och lov var Madde också där för henne gillar jag skarpt.
Lite sur placerades jag i allafall i en alldeles egen bur och iväg det bar.
Knappt hade jag somnat om när vi stannade igen och då hände det! Äntligen vart mitt liv värt att leva! Max, ni vet min bästaste bästis Max, satt in nosen och skulle åka med. Jubel och visslingar! Åh, vad glad jag vart.
Nu fick vi också klart för oss att vi skulle till Dingtuna utanför Västerås på SSRKs utställning.
Lyckliga slumrade vi om.
När vi kom fram så var det lite snärjigt med att hinna in med valparna. Efter några konstiga valpsvängar runt i ringen så stod det klart; Cloette´s kennel tog storslam . Jack vart BIR och Märta vart BIM. Mest glad vart jag för att Jack äntligen fick en rosa rosett. Han är för söt Jack.
Jack avrundade sedan dagen med att bli BIS 3 valp. Oj, vad stolta vi var!
Nu var det då äntligen dags för stjärnan, dvs jag, att göra entre i junirklassen. Jag var som vanligt alldeles fantastisk men det var då det hände! Det var då det gick upp för mig varför delar av Mälardalen, kallas gnällbältet.
Domaren, kari Haave, började att kritisera mig och gav mig en 2a! Oerhört fräckt. Läs vad hon skrev och häpnas; Kort kompakt hane, Välskuret huvud. Bra benstomme, kunde ha bättre utvecklad bröstkorg. Kortoch rak överarm. Något knappa vinklar bak. Kort kors. mycket höga frambens rörelser ännu. Behöver tid att utvecklas färdigt och samla sig.
Jag känner inte alls igen mig och det gjorde inte så många andra heller. Sur var ordet sa Bull!
Nu är jag ju inte speciellt långsur, jag säger som August Strindberg; det är synd om mäniskorna , de begriper inte bättre! Klok man den där Strindberg!
Nu intog mina snygga kompisar arena. Max vart andra bästa hane i öppen klassen , Greta vart lite mobbad för sina former men vart ändå 3 i öppen klassen . Tova, hon slog till med BIR.
Sedan hem det bar och trots att jag var lite deppig hjälpte jag matte att packa upp tältet för tork i garaget ........ ( vi vart vänner innan vi somnade iallafall :- ) )

Voff från Winston

lördag 8 september 2007

Ännu en dag på jobbet.


Rosie 4 månader Wille 5 månader










Winston 10 månader

Idag har jag, Wille och Rosie varit på utställning på hemmaplan. Närmare bestämt i KovlandSSRK inoff utställning. Från början var det tänkt att bara Wille skulle " tränas" tillsammans med sina syskon och kennelkompisvalpar( långt konstigt ord, jag kanske har uppfunnit det!).
Men matte, eller om det var jag, tyckte väl att ska de tränas måste de ju ha någon att se upp till så därför ställde jag upp denna regniga dag för mina vänner.
Idag hade vi även med oss vår nya kompis Rosie. Hon är en bedårande liten person som har charmat oss alla t om Jack. Kan ni bevara en hemlis så tror jag att Rosie på sikt ska flytta till Madde och Jack i den Ångermanländska metropolen Härnösand. Näst efter Gert Fylking så har den rosa färgen sina trognaste beundrare i just Härnösand. Där nöjer de sig inte med endast träningsoveraller i grälla rosa färger utan de har även träns och hårband i denna väldigt feminina färg. Jag säger inget mer så har jag inget sagt.... men kan de erbjuda Rosie ett tryggt hem i rosa skimmer så ska inte jag sätta någon tass i vägen och mina tassar de är vita de, bara så ni vet!
Wille var först ut och han fick följande kritik för domare Johan Ericson ; Bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals, bra överlinje. Något framskjuten skuldra. Bra kropp tillräckliga vinklar fram, bra vinklar bak. Rullar något i rörelse. Rör sig med god steglängd.
Det räckte till en andra placering i valpklass 1. Kul tyckte vi alla!
Sedan var det dags för mig att visa upp mig i juniorklassen. Jag tror inte att domaren gillade mig så där jättemycket men jag gjorde vad jag kunde för att charma honom. Jag menar , vem kan motstå mina pussar och glada svansviftningar?
Efter lite "mutor" så placerade han mig som etta i klassen och så småningom som 3 bäste hanhund och det är jag mycket nöjd med. Ooops, jag höll på att glömma att jag fick ett hederspris. Lillmatte Emelie var handler till samtliga ekipage från vår familj denna dag och säga vad man vill, hon är riktigt duktig!
Min kritik vart; Juniorhane av utmärkt typ, bra huvud, något ljusa ögon, vacker hals, bra överlinje. Utmärkt kropp och benstomme. Utmärkt rörelser från sidan . Något trång fram och bak.
Nu äntligen var det dags för Rosie att göra entré. Succé vart ordet. Aldrig förut har de sett en sådan pigmentering och hennes rörelser var helt outstanding. Jubelropen tycktes aldrig ta slut när Rosie smått rullande och grymtande (gulligt va?) runt ringen.
Intet öga var torrt och inget annat heller denna plaskblöta dag i Kovland.
Nu ska jag se fotbollslandskampentv. Det är något för oss machokillar det.
Nästa helg är det Dingtuna utanför Västerås . Hörs vi inte före så hör jag av mig efter det med en liten rapport om hur det gått för mig. För då ska inte Rosie och Wille med. Men det gör inget för jag vet att Max, min favvokompis, ska med och han har minsann ett halsband av kamouflage inget töntigt rosa. Det blir en riktig coming together helg för oss män.

Tyvärr fastnade inte Willengåon bild idag men för att inte han ska bli sur tar jag med ett från gårdagens skogspromenad.
Winston.










Winston




















måndag 3 september 2007

Det är inte lätt att va ödmjuk.....


Nu tror ni väl att jag drabbats av storhetsvansinne men så är inte fallet. Eller snarare så är det väl så att man inte kan drabbats av något man redan har, eller ?


I söndags var jag i Högbo utanför Sandviken. Denna gång var det en SKK Int utställning. Vi for ner redan på lördag för att matte tycker det är skönt att vara på plats.Personligen har jag inget emot tidiga mornar utan kliver glatt upp vid 04.30 helgdag som vardag.


Den här gången fick matte för sig att vi skulle åka ut till Högbo redan på lördag eftermiddag och resa tältet och muta in revir. Som vanligt fick matte som hon ville och tält restes. Därefter åtevände vi till det mer civiliserade Gävle där jag har mitt favorit hotell ( CH ). Där har de en engelsk springer spaniel bakom kulisserna i receptionen och man känner sig oerhört välkommen och beundrad av alla. Efter lite bus och bad somnade vi sött.


På söndag morgon begav vi oss till Högbo och det var då det hände, matte höll på att få en infarkt!! De hade bytt nummer på ringarna och nu vart det bråttom!

Matte och lillmatte började hysteriskt att rycka upp tältpinnar och sedan bar de ett helt uppfällt tält tvärs över gräsmattor och prylar. Herregud vad jag skämdes.

Vi fick trots allt en kanon plats och lugnet infann sig ånyo.


Nu började allvaret. Jag skulle göra min livs andra tävling i juniorklass och det var hög standard

på mina konkurrenter. Domare denna dag var Sara Nordin. Lite nervöst var det.

Men Jossan (Josefin Hamilton) spred trygghet i tältet och när hon på ett lysande sätt visade mig i ringen så kunde det bara sluta på ett sätt ; JAG VANN OCH FICK CK.


Här är dagens kritik ; Utmärkt typ och helhetsintryck, Härligt temperament. Maskulin hane med vackra linjer och proportioner. Mycket vackert huvud och uttryck. Härlig hals. Bra front och förbröst. Välvinklat bakställ med bra muskulatur. Bra ben och tassar. Rör sig utmärkt bak. Kan ha ytterligare något bättre räckvidd fram. Utmärkt päls.


Inte nog med det, Helene ( min uppfödare), ville sedan ha med mig även i avels- och uppfödargrupperna. Tassarna tog knappt mark när resultatet efter en lång dag vart att jag, Winston, skulle visas upp i S T O R A finalringen. Vi fick en andra placering i avelsgruppen och vi kom fyra i uppfödargruppsfinalen i stenhård konkurrens.


Tänk vad rolig en hemresa kan vara. Även fast jag låtsades sova så hörde jag matte prata i mobilen med alla hennes hundintresserade vänner. Nöjd slumrade jag vidare.


Jag fick en massa rosetter men jag skulle vilja skicka massor av rosor och kramar till Jossan och min "bestemor" Vanja Sliwa som visade mig på ett fantastiskt sätt! Jag gillar er jättemycket och tillsammans med er i ringen är det precis som Jossan säger; jag tror det är party !

Hälsar

Winston






torsdag 30 augusti 2007

Vi är på gång!! Vi är laddade vi är tända! Vi är på gång – nästa helg ska allting hända….








Jack "babbsan" Berglund


Ok, jag tillstår att jag lägger mig platt för det lilla krypet ” Wille”, men precis som Alexander Dumas så klokt myntade så gäller ” En för alla och alla för en ” i vår familj. Så det är bara att bita i det sura äpplet och tillstå att han trots allt är ganska söt. Ooops, söt var väl att ta i men någorlunda rastypisk är nog mer det jag menar.( hoppas inga killkompisar la märke till felsägningen).

.








I vilket fall, åter till ordningen , idag var jag, Wille och matte hem till Lotta. Jag gillar egentligen Lotta men är fortfarande lite sur för att hon ”bussar” Kevin på mig i någon form av pervers uppfostringsmetod. Om du kan hålla en hemlis så ÄR Lotta verkligen lite pervers. Jag har med egna ögon sett hur hon allt som oftast känner på alla hanvalpars mest privata kulformade delar. Det är sant jag lovar! En sak är säker, mina julgranskulor rör hon inte!
Finns det ingen hundombudsman man kan ringa? Vart är världen på väg?


Hursom helst så hade vi kul idag för min kompis Madde dök upp med sin Jack som är en alldeles förtjusande liten valp med en stark dragning till rosa nyanser. Lite tjejigt kanske men det har jag överseende med. En sak är säker, Jack var alldeles bedårande sittande i en fd blomsterrabatt med en hafsigt knyten rosett kring nosen. Babsan skulle vara grön av avund om hon/han sett henne i den posen. Kolla själv!


Den officiella anledningen till att vi var hos Lotta var att vi skulle snygga till oss. Jag ska ju ställas ut Högbo på söndag och nästa helg, det är då det gäller, då ska både Wille och jag ställas ut på SSRK i Sundsvall.
Den inofficiella anledningen var att matte, Lotta och Madde ville dricka kaffe och prata, prata, prata…. Herregud vad de kan prata!



När de äntligen pratat färdigt och kaffet var slut då skulle vi minsann posera och ställa upp på deras nycker och kommentarer. Har det någonsin sett sig själva i en spegel?

Tills slut gav Wille och jag upp och lät de få sina kort. Vi har ju läst i skvaller pressen att ställer vi stjärnor bara upp på någon bild får man vara i fred sedan.


Så resultaten kan ni se längst upp. Är det inte likt så säg!


Tassa in i början på veckan så ska jag berätta om mina framgångar från helgens utställning för allt annat är ju otänkbart!

Voff från Winston.


onsdag 22 augusti 2007

Livet är trist!

Om ni undrar vart jag har hållit hus så har jag hänfallit åt en sensommar depression. Livet är pest!
Det började redan förra veckan när Wille, det lilla krypet, skulle bo hos oss för att utställningstränas.... Ni anar inte vad det daltas med honom. Matte nämnde något om utställning i Matfors på söndagen. Jag tog till en början det hela med ro för jag menar vem är flockens stjärna ?? Är det jag eller är det jag?.
Döm av min förvåning när matte packar bilen på söndag morgon utan mig?! Vart tog det där med mäniskans bästa vän vägen.... lämna mig. Ofattbart helt enkelt.
Inte vart det bättre när de kom hem och bara snackade om att Wille vart andra bästa hanvalp med hederspris och kanonkrititk..... Alldeles som inte jag har en hel(gigantisk) anslagstavla med rosetter men det var det ingen som sa inte. Förnärmad drog jag mig tillbaka.

På måndag morgon skämdes nog matte lite för då skulle jag få följa henne på jobbet. Hon jobbar i stan och vi passade på att ta en stadsrundtur. Där stötte jag på en hundras av obestämd härkomst - statyer! De saknar stamtavla det kan jag garantera. För att inte tala om hur äcklig päls de hade. Blä, jag reste raggen och gick vidare. Man ska välja sina vänner!.
Mattes dåliga samvete höll nog i sig för när vi kom hem tog vi Kevin och Douglas med oss ned till havet och badade. Jag älskar att bada!! Vi hade jättekul ända tills Kevin vart sur för att jag tog hans pinnar och skällde mig rakt i ansiktet . Det vart klar Tsunamivarning på hela Klingerfjärden. För er som inte vet så är Kevin en 5 årig schäfer modell stor. Han är vanligtvis otroligt tålmodig med mig men på senare tid har han börjat säga åt mig på skarpen. Matte säger att det för att jag är stor kille nu(könsmogen) och att man då måste veta vad som är rätt och fel och att respektera de äldre i flocken. Vilket trams ! Ska ingen respektera mig bara för att jag är yngst ! Jag tror Kevin helt enkelt kommit in i "någon" ålder för jag är ju helt felfri :-). Ps, matte är också inne i någon ålder och inte är det puberteten.

Lotta, min andra matte, hon är ännu elakare för fast att hon själv är rädd för stora hundar utbrister hon glatt; Heja Kevin!
Igår tisdag for matte till Stockholm resten av veckan så nu är man helt utelämnad till den godtycklighet som råder i den här flocken . Men innan hon for var hon och hämtade vår nya bil men det saknades någon form av skydd så nu får inte jag åka bil förrän nästa vecka. Vaddå skydd ! Tror hon jag har aids eller ?
Livet är tufft för en liten egocentriker som jag .
Winston

tisdag 7 augusti 2007

Utställningsresultat SKK Int Svenstavik 2007-08-05

Hej igen!
Nu har jag gjort premiär i juniorklass och det med buller och bång! Jag vann min klass och fick Ck. I "bäste hanhundsklass" hade jag inte mycket att hämta men förtusan jag är en "coming man". Domare var Yvonne Mentjes från Sydafrika och jag fick följande kritik ; 9 month lovely young dog. Very correct head and express. Could perhaps carry a little more bone. lovely over all type and propport. His moves ments very typical and sound.
Själv förstår jag inte så mycket engelska men matte är nöjd och är hon nöjd är jag nöjd ....
Livet är bra enkelt trots allt !
Nu tar jag lite ledigt och laddar för Högbo första helgen i september.
Förresten ledigt och ledigt, mattes valp Wille 4 månader, som normalt bor hos min gammelmatte i stan, är här på besök några dagar, så nu är det full rulle.
Som "storebror" har man ju mycket att lära ut. Hur många varv man hinner runt kaninhägnet t ex innan matte vrålar. Eftersom jag också vill hedra Carl von Linnés minne så har jag fullt bestyr med alla fjärillar som ska fångas och inspekteras och för all del även andra små och stora insekter. Hjälpa matte med att gallra i rabatterna tar också sin tid men bra blir det, i alla fall luftigt.
Ha det så bra!

Winston

tisdag 24 juli 2007



Hej igen! Nu är ni allt bra nyfikna på vad jag har haft för mig sedan sist. Eller hur?

Efter vår sejour i Örebro for vi vidare till Jälluntofta. Där etablerade vi vårt basläger för 3 dagar. Jällentofta var hur trevligt som helst men matte var lite hysterisk över alla fästingar... de tål så lite mäniskorna....

På fredag och lördag var vi i Tvååker på SKK int utställning . Massor av hundar och humöret på topp. Själv vart jag andra bästa hane i valpklass på fredag med HP ( väldigt snygg rosett ! ) och på lördag slog jag till med Bäst i rasen ( många snygga rosetter..). På söndagmorgon packade vi och for till Halmstad för Club Show. Där gick det inte lika bra men jag blev i allafall 3 bästa hanvalp.

Sammanfattningvis var det trots allt väldigt bra dagar även om alla domare inte förstår hur fantastisk jag är. Tur jag har matte som dyrkar mig förutsättningslöst. På söndag kväll åkte vi ånyo upp till samma hotell i Örebro för att sova och kolla om de fått någon ordning på bransäkerheten och det hade de ! Man har ju ansvar.

Nu i helgen for vi till Gästrikemetropolen , Högbo Sandviken. Sannolikt mer Polen än Metro. Där fick jag hålla tillgodo med ett förstapris. Känns bittert för en stjärna som jag men jag kommer igen. Nästa utställning blir den 5 augusti i Svenstavik och där ska jag också premiärvisas i juniorklass. Jag börjar bli stor kille nu, åtminstone vad det gäller åldern.

Vet ni en sak, idag har matte köpt en pool till vår hundgård så nu behöver vi( Kevin, Douglas och jag) inte längre gå ner till havet. Alnö är norrlands Hawaii. Plask på er!

Hörs och syns.

Winston.

onsdag 11 juli 2007

När brandlarmet gick i Örebro!


Hej! Nu är jag och min bästis Cloette´s Jack Pot, Max, på väg till västkusten och tredagarsutställningarna. Vi åkte redan idag för matte ville att vi skulle ta det lugnt och vara väl förberedda till den stora dagen, eller snarare dagarna. I vilket fall hämtade vi Max och livet vart ånyo värt att leva. Vi har busat och busat och ja, gissa busat hela dagen. Väl framme på etappmål 1, Örebro, fick vi en härlig dubblsäng att fortsätta leka i. Undrar om det var en Hästens??!!. I vilket fall , när temperaturen var på topp, vad händer? Brandlarmet går!! Hela hotellet var i uppror ! Utom jag och Max för vi trodde det var hejarklacken som tjöt!
Matte den tråkmånsen tror att vi kan ha haft en tass med i spelet men jag lovar vi har inte gjort något.
Nu ska jag sova och imorgon åker vi vidare.
Vi hörs!
Winston (trött men lycklig)

torsdag 5 juli 2007

Winston har fått en egen blogg!

Nyss fyllda 8 månader har nu Winston skaffat sig en egen blogg. Allt för att kunna delge er alla hans, vanligtvis ganska vådliga eskapader. Men förhoppningsvis även en del positiva resultat från utställningar och andra aktiviteter.
Just nu har han börjat förbereda sig inför tredagarsutställningarna på sveriges framsida,västkusten, nästa helg. Vi vet ju alla hur nyttigt det är med lerinpackningar för hår och som i detta fallet päls. Så ordningsam som Winston är har han redan tagit en rejäl inpackning på "sur myren" i vår skog. Vi har lite delade meningar om resultatet men Winston var oerhört nöjd med både gyttja och lukt :-). Livligt påhejad av sina hundkompisar Douglas och Kevin ( även de med samma lyckade resultat.....)
Vi hörs !