söndag 30 september 2007

Ordningen är återställd!









Jag är åter en vinnare!!
Om ni lovar att bevara en hemlis så fick mitt självförtroende sig en rejäl törn efter tragedin i Dingtuna. Matte och jag har haft långa samtal där hon bedyrat att jag är vackrast och att det bara är att komma igen.
Bara och bara.... det är ju lätt för hopplösa fall typ matte att säga... för oss stjärnor krävs det så mycket mer än den grå massa man omger sig med ens kan förstå. Fast jag älskar matte ändå, även om hon inte direkt är någon Cindy Crawford. Ganska konstigt egentligen för då kanske det är så att det inte bara är utsidan som räknas. Men det där med att insidan skulle kunna vara vacker fattar jag inte. Vem ser den? Inte domarna i allafall.
Den bedömningen överlåter jag till kirurgernas årststämma.
Igår gjorde jag comeback i utställnings ringen. Denna gång Nordvik, Kramfors.
Ville var också med plus flera valpar från min bakdelsmattes kennel, Cloettés.
Vi spar det bästa till sist och berättar hur det gick för Ville först :-)
Ville är ju en ganska stor kille nu, nästan lika stor som jag men mycket fegare och snudd på mesigt lugn till allas förtjusning.... jag fattar noll.

Ville vart 3 i valpklass 1 med Hederspris och med följande jättefina kritik ; Utmärkta proportioner. Huvud med fina proportioner. Bra ögon och öron. Välansatt hals. Harmonisk överlinje. Bra skuldra. Harmoniska vinklar bak. Rör sig parallellt och med mycket bra steglängd. Välpresenterad och trevligt visad. (av jätteduktiga lillmatte Emelie)

Efter lite väntan var det så dags för mig att beträda ringen , ja det heter så när stjärnor gör entre. Jag njuter hejdlöst varje gång och nu tog vi några härliga varv runt ringen så att domare, Lena Hägglund, verkligen fick se mig i rörelse.
Den här domaren förstod sig på min skönhet och jag vann klassen med Hederspris, sedan slog jag till med Bäst i rasen och slutade som 4 i gruppfinalen. Nöjd med min dag och många fina nya rosetter fick jag följande kritik; Välutvecklad junior med fina proportioner. Maskulint huvud med fina proportioner. Trevligt uttryck. Harmonisk överlinje. Välutvecklad kropp för åldern. Rör sig med utmärkt steg. Trevligt visad i fantastisk päls. Emelie visade även mig med den äran.

Nu skulle det fotograferas och allas vår proffsfotograf, Madde, riggade om närliggande fotbollsplan till fotostudio och sedan fotades hela gänget en efter en. Jag tror Jack och Rosie slapp men de satt nog och jämförde sina rosa saker någonstans för ingen såg till dem. Töntar!

Nu skulle vi äntligen få åka hem, skönt efter en lång dag. Men vad tror ni hände. Matte hade tappat bort bilnyckeln. Kaos utbröt! Tack och lov satt jag och Ville redan i den olåsta bilen men hur sjutton skulle vi komma hem. Efter en lång stunds irrationellt ledande precis överallt så öppnade matte min necessär och vad tror ni låg där, jajamän, bilnycklarna. Det är bara människor som lägger nycklar på sådana platser. Jag brukar lägga dem i min Biabädd , då vet man var de är.
Hem kom vi och trötta var vi .
Nästa helg står jag över den stora Int utställningen i Sundsvall. Inte för att jag vill men min gamla matte, Helen Björkman , och tillika uppfödare, ska döma och då får jag vara hemma.
Voff från Winston som strax ska ta med sig Ville på viltspårs träning i Timrå.

måndag 17 september 2007

En resa till gnällbältet.

Igår hände något nästan obegripligt konstigt i mitt liv. Om jag ska ta det från början så väcktes jag vid 03 för att stressas halvt ihjäl av matte och lillmatte.
Väl ute i bilen försökte jag somna om för en liten sötnos som jag behöver minsann sin skönhetssömn. Men vad tror ni hände? Efter ca 15 minuter väcktes jag igen för då var vi minsann hemma hos min andra matte och där var det livat klockan 04 på morgonen. Herregud, ring socialen, hon har ju minderåriga barn! Nu skulle vi samåka någonstans. Nu har miljötänkandet spårat ur helt. Trängas mitt i natten ! Usch!
Döm av min förvåning så är hennes stora bil full med hundar. Var skulle jag få plats? Med var Tova, Greta, Märta och Jack. Tack och lov var Madde också där för henne gillar jag skarpt.
Lite sur placerades jag i allafall i en alldeles egen bur och iväg det bar.
Knappt hade jag somnat om när vi stannade igen och då hände det! Äntligen vart mitt liv värt att leva! Max, ni vet min bästaste bästis Max, satt in nosen och skulle åka med. Jubel och visslingar! Åh, vad glad jag vart.
Nu fick vi också klart för oss att vi skulle till Dingtuna utanför Västerås på SSRKs utställning.
Lyckliga slumrade vi om.
När vi kom fram så var det lite snärjigt med att hinna in med valparna. Efter några konstiga valpsvängar runt i ringen så stod det klart; Cloette´s kennel tog storslam . Jack vart BIR och Märta vart BIM. Mest glad vart jag för att Jack äntligen fick en rosa rosett. Han är för söt Jack.
Jack avrundade sedan dagen med att bli BIS 3 valp. Oj, vad stolta vi var!
Nu var det då äntligen dags för stjärnan, dvs jag, att göra entre i junirklassen. Jag var som vanligt alldeles fantastisk men det var då det hände! Det var då det gick upp för mig varför delar av Mälardalen, kallas gnällbältet.
Domaren, kari Haave, började att kritisera mig och gav mig en 2a! Oerhört fräckt. Läs vad hon skrev och häpnas; Kort kompakt hane, Välskuret huvud. Bra benstomme, kunde ha bättre utvecklad bröstkorg. Kortoch rak överarm. Något knappa vinklar bak. Kort kors. mycket höga frambens rörelser ännu. Behöver tid att utvecklas färdigt och samla sig.
Jag känner inte alls igen mig och det gjorde inte så många andra heller. Sur var ordet sa Bull!
Nu är jag ju inte speciellt långsur, jag säger som August Strindberg; det är synd om mäniskorna , de begriper inte bättre! Klok man den där Strindberg!
Nu intog mina snygga kompisar arena. Max vart andra bästa hane i öppen klassen , Greta vart lite mobbad för sina former men vart ändå 3 i öppen klassen . Tova, hon slog till med BIR.
Sedan hem det bar och trots att jag var lite deppig hjälpte jag matte att packa upp tältet för tork i garaget ........ ( vi vart vänner innan vi somnade iallafall :- ) )

Voff från Winston

lördag 8 september 2007

Ännu en dag på jobbet.


Rosie 4 månader Wille 5 månader










Winston 10 månader

Idag har jag, Wille och Rosie varit på utställning på hemmaplan. Närmare bestämt i KovlandSSRK inoff utställning. Från början var det tänkt att bara Wille skulle " tränas" tillsammans med sina syskon och kennelkompisvalpar( långt konstigt ord, jag kanske har uppfunnit det!).
Men matte, eller om det var jag, tyckte väl att ska de tränas måste de ju ha någon att se upp till så därför ställde jag upp denna regniga dag för mina vänner.
Idag hade vi även med oss vår nya kompis Rosie. Hon är en bedårande liten person som har charmat oss alla t om Jack. Kan ni bevara en hemlis så tror jag att Rosie på sikt ska flytta till Madde och Jack i den Ångermanländska metropolen Härnösand. Näst efter Gert Fylking så har den rosa färgen sina trognaste beundrare i just Härnösand. Där nöjer de sig inte med endast träningsoveraller i grälla rosa färger utan de har även träns och hårband i denna väldigt feminina färg. Jag säger inget mer så har jag inget sagt.... men kan de erbjuda Rosie ett tryggt hem i rosa skimmer så ska inte jag sätta någon tass i vägen och mina tassar de är vita de, bara så ni vet!
Wille var först ut och han fick följande kritik för domare Johan Ericson ; Bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals, bra överlinje. Något framskjuten skuldra. Bra kropp tillräckliga vinklar fram, bra vinklar bak. Rullar något i rörelse. Rör sig med god steglängd.
Det räckte till en andra placering i valpklass 1. Kul tyckte vi alla!
Sedan var det dags för mig att visa upp mig i juniorklassen. Jag tror inte att domaren gillade mig så där jättemycket men jag gjorde vad jag kunde för att charma honom. Jag menar , vem kan motstå mina pussar och glada svansviftningar?
Efter lite "mutor" så placerade han mig som etta i klassen och så småningom som 3 bäste hanhund och det är jag mycket nöjd med. Ooops, jag höll på att glömma att jag fick ett hederspris. Lillmatte Emelie var handler till samtliga ekipage från vår familj denna dag och säga vad man vill, hon är riktigt duktig!
Min kritik vart; Juniorhane av utmärkt typ, bra huvud, något ljusa ögon, vacker hals, bra överlinje. Utmärkt kropp och benstomme. Utmärkt rörelser från sidan . Något trång fram och bak.
Nu äntligen var det dags för Rosie att göra entré. Succé vart ordet. Aldrig förut har de sett en sådan pigmentering och hennes rörelser var helt outstanding. Jubelropen tycktes aldrig ta slut när Rosie smått rullande och grymtande (gulligt va?) runt ringen.
Intet öga var torrt och inget annat heller denna plaskblöta dag i Kovland.
Nu ska jag se fotbollslandskampentv. Det är något för oss machokillar det.
Nästa helg är det Dingtuna utanför Västerås . Hörs vi inte före så hör jag av mig efter det med en liten rapport om hur det gått för mig. För då ska inte Rosie och Wille med. Men det gör inget för jag vet att Max, min favvokompis, ska med och han har minsann ett halsband av kamouflage inget töntigt rosa. Det blir en riktig coming together helg för oss män.

Tyvärr fastnade inte Willengåon bild idag men för att inte han ska bli sur tar jag med ett från gårdagens skogspromenad.
Winston.










Winston




















måndag 3 september 2007

Det är inte lätt att va ödmjuk.....


Nu tror ni väl att jag drabbats av storhetsvansinne men så är inte fallet. Eller snarare så är det väl så att man inte kan drabbats av något man redan har, eller ?


I söndags var jag i Högbo utanför Sandviken. Denna gång var det en SKK Int utställning. Vi for ner redan på lördag för att matte tycker det är skönt att vara på plats.Personligen har jag inget emot tidiga mornar utan kliver glatt upp vid 04.30 helgdag som vardag.


Den här gången fick matte för sig att vi skulle åka ut till Högbo redan på lördag eftermiddag och resa tältet och muta in revir. Som vanligt fick matte som hon ville och tält restes. Därefter åtevände vi till det mer civiliserade Gävle där jag har mitt favorit hotell ( CH ). Där har de en engelsk springer spaniel bakom kulisserna i receptionen och man känner sig oerhört välkommen och beundrad av alla. Efter lite bus och bad somnade vi sött.


På söndag morgon begav vi oss till Högbo och det var då det hände, matte höll på att få en infarkt!! De hade bytt nummer på ringarna och nu vart det bråttom!

Matte och lillmatte började hysteriskt att rycka upp tältpinnar och sedan bar de ett helt uppfällt tält tvärs över gräsmattor och prylar. Herregud vad jag skämdes.

Vi fick trots allt en kanon plats och lugnet infann sig ånyo.


Nu började allvaret. Jag skulle göra min livs andra tävling i juniorklass och det var hög standard

på mina konkurrenter. Domare denna dag var Sara Nordin. Lite nervöst var det.

Men Jossan (Josefin Hamilton) spred trygghet i tältet och när hon på ett lysande sätt visade mig i ringen så kunde det bara sluta på ett sätt ; JAG VANN OCH FICK CK.


Här är dagens kritik ; Utmärkt typ och helhetsintryck, Härligt temperament. Maskulin hane med vackra linjer och proportioner. Mycket vackert huvud och uttryck. Härlig hals. Bra front och förbröst. Välvinklat bakställ med bra muskulatur. Bra ben och tassar. Rör sig utmärkt bak. Kan ha ytterligare något bättre räckvidd fram. Utmärkt päls.


Inte nog med det, Helene ( min uppfödare), ville sedan ha med mig även i avels- och uppfödargrupperna. Tassarna tog knappt mark när resultatet efter en lång dag vart att jag, Winston, skulle visas upp i S T O R A finalringen. Vi fick en andra placering i avelsgruppen och vi kom fyra i uppfödargruppsfinalen i stenhård konkurrens.


Tänk vad rolig en hemresa kan vara. Även fast jag låtsades sova så hörde jag matte prata i mobilen med alla hennes hundintresserade vänner. Nöjd slumrade jag vidare.


Jag fick en massa rosetter men jag skulle vilja skicka massor av rosor och kramar till Jossan och min "bestemor" Vanja Sliwa som visade mig på ett fantastiskt sätt! Jag gillar er jättemycket och tillsammans med er i ringen är det precis som Jossan säger; jag tror det är party !

Hälsar

Winston