Med flaggan i topp!

Nu har ni kanske undrat varför jag inte berättat hur det gick i Wången? Vissa kanske lekte med tanken att det kanske inte gått så bra men tji fick ni. Det är inte därför jag inte orkat skriva utan det har faktiskt tagit en hel vecka för att återhämta sig efter den resan.... mer säger jag inte. Det brukar sällan vara några stillsamma resor som vårt "gäng" ger sig ut på och denna gång var heller inget undantag. 7 personer och 11 hundar och compact living, det tär på en sådan liten kille som mig.

Vore det inte för att det är så himla kul på själva utställningarna så skulle jag inte åkt med alls. Våga vägra helt enkelt men å andra sidan kan man ju missa en hel del då. Man får liksom nog av förvirrade människor. Tur att Jack var med så man hade någon att snacka, läs busa, med!Det var ju som ni säkert vet en två dagars utställning och på lördagen var den en domare som jag aldrig träffat förut, hon hette Pia Razera-Brulin och det visade sig vara en domare som begrep sig på min storhet. Undrar om hon är släkt med min moster Pia?

Jag fick följande kritik ; Välutvecklad juniorhane av utmärkt typ. Trevligt huvud, Väl mycket halskinn. Bra hals och överlinje. Bra vinklar fram och bak. Utmärkta ben och tassar. Fina proportioner. Härliga rörelser. Tilltalande.

Bra va! Med den kritiken fick jag ytterligare ett CK och vart återigen placerad i bäste hanhund, denna gång som reserv. Jättekul för många fina hundar var det.Jack vart lite avundsjuk för att jag fick en till rosa rosett men han fick ju alldeles egna fina rosetter så jag funderar på om vi ska byta.

Jämtländska vägar är minsann inte speciellt gästvänliga. Blankis,mörker och snö är ingen trevlig kombination alls! Som tur är har min matte en bil som tydligen är bra på is och vinterväg.Vi var de enda som tog oss upp till vår logi. Usch vad otäckt det var när traktor och grejor skulle hjälpa min andra matte Lotta samt Katarina,Madde,Jossan och Lotta upp i den kuperade kostig som de kallade väg. Dit åker jag aldrig igen. Vad är det för fel på hotell i Östersund?? Där ska i allafall jag bo om jag ska till Wången något mer. Jag är stamgäst på SAS Radison i Östersund och där blir jag alltid väl omhändertagen. Alltid får jag någon gobit när jag passerar lobbyn och lobbybaren. Matte brukar mest ta något att dricka.... :-)

På söndag var vi åter tillbaka i ridhuset efter ännu en vådlig bilresa i de jämtländska obyggderna.Då skulle en engelsk gentleman, en riktig Prins Charles look a like, dömma. Han hette John Thirwell. Helt klart var jag inte hans typ och jag fick en slät etta. Han ville ha den mer klassisika lite grövre typen så det var synd vi inte tog med min gigantiska brorsa Douglas :-).

Här är söndagens kritik; pleasing type, good headshape. A little to round in eye. Pleasing neck and shoulder. Good bone. A little overangulated in hindquarters wich effects his topline and hind movement.

Totalt sett är jag jättenöjd med helgen. Jack och de andra hundarna gick det också väldigt bra för och bäst av alla gick det för min mamma Elin som fick ett cert och vart nu även Svensk utställningschampion. Hon bor ju i norge och är sedan tidigare norsk champion. Jättekul!

Nu tar jag en paus i från vänstervarven till stora Stockholm.

Voff från Winston

Mera bilder från SSRK Örnsköldsvik

Team Work..

Godmorgon alla nyfikna... för nu undrar väl ni hur det gick i helgen,eller hur?

Så mycket kan jag i allafall säga att nu har jag och Wille börjat att bli självförsörjande. Inte illa för killar i 1 års åldern!

Som ni kanske minns så skulle vi till Ö-vik och SSRK InOff utställning. Själva utställningen var på söndag men vi for redan på lördag för matte hade en del pyssel att göra i vår sommarstuga i det vackra Ådalen. Fast helgens väder var minsann inte så vackert. Det vräkte ner snö och det var skönt när vi checkade in på Scandic Hotel i Övik. För övrigt det första hotel jag varit på som satt in en skål med Frolic till sina prominenta gäster!

Efter en rejäl promenad och en massa bus uppe på det klassiska Skyttis fritidsområde så var det dags för både skönhetsvård och skönhetssömn.

Söndag morgon och nu var det dags. Det var ganska många hundar och många trevliga människor

Först in var Wille. Maria Hansson, dagens domare, fattade direkt tycke för honom och matte höll på att svimma när han vann Valp 2 med Hp. Man kan undra varför för Wille är ju en fin

kille. Sedan av bara farten slog han till med BIR valp , BIG valp och håll i er han vart BIS R.

Vår lille Wille vart placerad i BIS finalen!! Och många hundar var det!! BIS domare var Susanne Nilsson.

Wille fick följande kritik ; Maskulin hanvalp med härligt uttryck och typisk spanielattityd.

Välutvecklad kropp för ålder, dock något instabil i sin rygg i rörelse. Mycket bra bröstkorg. Mycket bra vinklar fram och bak. Korrekt bett. Rör sig med bra påskjut, dock något paddlande- lös fram. MYCKET TREVLIG KILLE!

Efter Willes framgångar så kom ju jag nästan lite i skymundan men både ni och jag vet ju ......

Så när dagen var slut..... efter nästan 8 timmars utställning så stod jag där med följande facit:

Jag vart BIR, BIG1 och sedan slog jag till med en BIS2 placering. Domaren hade svårt att välja mellan mig och en St Bernhard och när hon frågade publiken vilken hon skulle välja vrålade de unisont S P A N I E L N !! Men efter ytterligare en stunds fundering så valde hon, trots att livlinan hjälpt henne, den andre hunden. Jag vart inte speciellt ledsen. BIS2 är baske mig inte dåligt och ska sanningen fram så tror jag domaren hade något gammalt Båtsman komplex. BISdomaren Susanne Nilsson påminde lite om Tjorven :-)

Jag, Winston, fick följande kritik ; Maskulin hane. Utmärkt spaniel uttryck. .

Mycket vacker helhet med välutvecklad kropp. Välvinklad fram och bak. Korrekt bett. Välansade öron. Ryggen rullar något i rörelse. Rör sig bra fram. Något inåt tåad bak. Mycket härlig välvårdad päls. Välvisad

Vilken underbar dag! Emelie var jätteduktig och visade oss båda med den äran.

Massor av fina rosetter och mat i stora lass och en hel del andra fina presenter fick vi med oss hem.

Och tur var det att humöret var på topp, för på hemvägen i snökaoset, så hamnade vi i en trafikolycka och vi stod absolut helt stilla i över en timme och sedan fick vi köra bakom plogbilar som körde 40 km/h i 3 mil........ Ja, vad fanns att göra? Sova så klart och drömma vackra drömmar om rosetter, läckra brudar och matte !!

Woff från Winston ( och Wille).

Sanningens minut......

Winston har blivit utmanad av mamma Elin och utmanar nu dig och hoppas du kan föra stafettpinnen vidare ! Skriv 6 roliga/konstiga saker om dig själv och be 6 andra hundkompisar att göra detsamma! Glöm inte att skriva en hälsning till de utmanade på deras hemsidor/bloggar. Lycka till!

Winstons 6 roliga/konstiga saker
Han....
.......... värmer matte på nätterna, han sover alltid närmast ofta ovanpå mattes rygg.
.......... älskar att bli buren och ger världen mysigaste kramar.
.......... ser ofta ut som han lagt in en snusprilla..
.......... älskar att bada, helst i klippskrevor i skogen .
.......... är alltid först ! Livet är en tävling!
.......... är en retsticka i världsklass.

Winston utmanar Jack, Märta, Moa, Alfons, Mocca, Selma

Mitt i ett äventyr....

Vi är ganska ofta i skogen. Faktiskt nästan varje dag. Vi har skogen alldeles ovanför oss så det är nog därför. Jag älskar att springa i skogen, och springer det gör jag absolut hela tiden. Jag tror faktiskt att jag har varit en Greyhound i mitt tidigare liv. Kevin och Douglas de håller sig mest kring matte men jag, jag tar ut svängarna ordentligt. Ibland har jag jättetur och hittar något smaskigt att visa matte som någon död fågel eller någonting annat i den stilen.

Det är så himla konstigt med min matte. När jag stolt och glad visar vad jag hittat så kan man inte påstå att hom jublar precis men när jag hittar en avhuggen älgklöv, som hon placerat ut i skogen, då överöser hon mig med beröm. Jag fattar noll. Det borde väl vara mer värt att hitta någonting alldeles själv än att måsta ha hjälp av ett blodspår och en fjantig matte!

Men jag håller god min. Det brukar bli bäst så! kvinnor kan vara lite lynniga oavsett de har 2 eller 4 ben. Det har jag i allafall lärt mig.

Nu ska ni få höra en hemlis. När vi går i skogen så är det till en början väldigt brant. Det är för vi bor vid foten av Ankarsviksberget.Nu är det ju inte att jämföra med Kebnekajse precis men min matte, hon flåsar så in i bomben, så när hon ska prata i mobilen under klättringen uppåt så tror de att det är en snuskgubbe som ringt upp. Hon bara stönar och flåsar. Värst är det när hon pratar med min andra matte, Lotta. För hon flåsar också jättemycket när hon går i skogen med sina andra hundar. Jag som med min hörsel hör precis allt utom kommandon tror ibland att jag hamnat mitt i ett sådant där betalsamtal som mina vuxna hundkompisar berättat om i smyg . Ni vet 20 grisöron per minut .......... tikar ringer gratis......

Min omtänksamhet förbjuder mig att publicera någon bild på matte uppe på berget men kolla vilken skillnad det är på Douglas och mig. (bilderna tagna i fredags innan snöfallet)

Woff från Douglas 1 år.

Ja, må jag leva.....Ja, må jag leva

ute i hundra de år......

För er som eventuellt missat det så var det en stor dag i fredags den andra november. Jag fyllde nämligen år för första gången i mitt liv.

Nu lämnar jag månadstalen och räknar år.... Winston 1 år..... smaka på den gobiten ......

På tal om gobitar så bakade Emelie en stor smaskig tårta på min stora dag och den var jättegod förutom några äckliga röda saker som de kallade jordgubbar. Dem överlät jag generöst till Douglas. Han äter precis allt och jag säger bara det... det syns! Matte för en ständig kamp som går ut på att hålla vikten på honom och Douglas för en lika enveten kamp att hålla vikten uppe...

Två paket fick jag. Lite snålt kan man tycka men glad vart jag ändå. Småttingar i min ålder, 1 år, brukar vara mest road av inslagspapperet och jag är inget undantag. Jag gick in för paket öppnandet med liv och lust. När köket såg ut som ett confettilandskap lät jag Kevin och Douglas leka med mina nya saker. Det borde jag inte ha gjort för det tog ca 15 sekunder för Kevin att förstöra min nya boll. Då ryckte matte in och räddade den andra pipleksaken ifrån Douglas .

De grabbarna bjuder jag aldrig mera på kalas!

Wille kom också på min stora dag och han är ialla fall en kille jag kan bestämma över så han gillar jag skarpt.

Igår på lördag var det som vanligt tidig uppstigning. Jag fattar inte varför vi ska engagera oss i allt. Är det inte utställningar så är det spårträning eller fjantiga stadsvandringar. Ja, Herregud det tar liksom aldrig slut. Vad är det för fel på att bara vara hemma och busa med mina kompisar? Och i går slog matte nästan alla rekord. Nu var det hundsim! Ja, ni hörde rätt. Nu var hela Willes valpkurs på hundsim. Jag har varit där ganska ofta förut med Douglas men nu slängde matte i mig och tvingade mig att simma i en fånig flytväst. Jag säger bara det simma ska man göra i havet inte i en pool. Fast som vanligt klarade jag det med glans. Det är så konstigt med mig, jag kan allting bäst !

På tal om bad. Nästa helg ska jag och Wille på utställning i Ö-vik så då ska det väl badas, fönas och fixas igen. Men jag får väl stå ut för jag tycker ju faktiskt om att visa upp mig.

Sedan är det bara en vecka kvar till vi ska ut på en lite längre turné . Då bär det av till Jämtland och 2 dagars utställning i Wången. Då blir det livat. Det är hela det vanliga gänget på 7 personer och en massa hundar som ska åka. Hur kul som helst!!

Voff från Winston