Kolla vilken liten chokladpralin.....

Med risk för att kallas gubbsjuk så måste jag bara visa den fina bild som Emelie tog på Maggan och Glenns lilla goding. Hon heter Cloette's Sweet Box of Chocolate men kallas Geisha och det är henne jag berättade om ifrån utställningen i Östersund. Är hon inte helt otroligt söt? BIR och BIS-R på första "riktiga" utställningen. Vad månde bliva??

Woff ifrån Winston.

Dream team......

Jag har varit på utställning igen.

jag gillar egentligen det här med utställning men varför i Herrens namn måste de börja så tidigt på morgnarna? Oavsett om vi åker dagen innan och bor på hotell eller om vi, som nu i söndags, åker samma dag, så innebär det uppstigning i ottan.
Jag gillar inte det. Vi fantastiska behöver vår skönhetssömn.
Ni fattar väl själva att om man ska åka hemifrån vid 04.30 på natten då blir det lite för lite sömn.
Väl uppe, dock ej vaken, bar det iväg för att hämta först Maggan och Geischa och sedan vidare till Lucksta för att hämta upp Ulrika och Hugo. Jag hade inte fattat riktigt att Ulrika och Hugo skulle åka med oss. Så när matte svängde av mot Lucksta drog jag mig till minnes mina amorösa äventyr sedan i början på året...... och övertygad om att vi var på väg dit igen höll jag formligen på att dö av glädje. Men säg den glädje som varar..... vi svängde av en annan liten grusväg och jag fattade ingenting. Väl framme visade sig att där bodde minsann Ulrika och Hugo så då vart jag ju på liiiiiiiiiiite bättre humör men även om jag gillar dem så gillar jag löptikar bättre och så blev det ju så söta valpar också. Man kan ju inte få allt...... inte ens jag..... Ganska märkligt egentligen......
Väl framme i Östersund så skulle jag ju ånyo försöka få det där sista certet men tror ni jag fick det...... svar nej..... ännu en domare som inte förstod sig på min skönhet.
Jag slutade med en slät 1a och en 4e placering med följande kritik ; Ung hane av mycket god typ, som kunde vara lite mer belydlig (?). Maskulint huvud, Bra hals och skuldror. God kropp och vinklar. Kunde har mera driv i rörelse.
Ja, så tyckte hon. Lite slö var jag väl när jag sprang men hur många klarar att springa i sömnen?
Vi får väl glädjas med Maggans lilla prinsessa som blev BIR valp och reserv i BIS finalen. Jättegrattis !!
Ett trött gäng vände kosan hemöver och nu laddar jag inför nästa helgs dubbelutställning. Då jäklar ska ni få se på rörelser.....
Woff ifrån Winston

Nu är det tisdag igen...

Ojojoj, vad dagarna går. Nu är det tisdag igen och jag ska på kurs med Emelie. Matte ska ju fjanta på med sin lydnadskurs och där får ju inte jag vara med....

Jag återkommer inom kort för nu ska jag till min bakdelsmatte för trimning inför helgen.

Woff ifrån Winston den fantastiske.

Det är för få tisdagar

Det finns alltid två sidor av ett mynt, läs människa Ta bara min matte som ett exempel, jag vet att hon av många anses vara en liten strukturfascist när hon som bäst håller på med sitt tråkjobb. Men när det gäller det viktigaste i hennes liv, dvs mig Winston, då minsann är det inte så himla noga med planeringen utan det mesta tar hon på volley. Snacka om dubbelnatur, det kan aldrig vara nyttigt!
Det finns massor av exempel men ta nu det senaste. Nu har ju alla aktiviteter töat fram. Det är massor med kul som jag vill göra och helst då tillsammans med matte. Det började ju bra härom dagen när jag såg att hon var och rotade i vår djurkyrkogård ( frysen med vilt/klövar/blod). Aha, tänkte jag nu händer det grejor. Tassarna i startblocken, här gäller det att vara med!! Men jag tror aldrig jag blivit så besviken som när en vilt främmande bil svängde in på vår gård, en sådan där Jeep som hämtad ur filmen Jägarna.... usch! Ur klev en kille tillsammans med en stor grå varelse,läs gråhundshanne, som tydligen var en duktig jakthund som nu skulle träna viltspår med min matte. Vadå duktig??!! Är inte jag det då?? Nu vart jag sur.
Tisdag morgon. En ny dag med nya utmaningar. Det började lite sådär när jag under min skogspromenad hittade ett skelett av ett rådjur. En hemsk tanke slog mig att det kan ha fallit offer för mina tuffa träningsprogram för rådjuren, men matte lugnade mig och sa att det var lodjuren som slagit det. SKÖNT för slåss gör jag aldrig.
Fram på eftermiddagen vart det lite liv och rörelse för helt plötsligt gick det upp för mig att matte skulle ha uppstart på en lydnadskurs på SSRK samtidigt som Emelie skulle gå utställnings-och trimmkurs. Hur hade nu strukturfascisten tänkt sig att det skulle funka? Så att jag hann vara med på båda menar jag? Givetvis gick det inte att kombinera och jag fick följa med Emelie på utställningskurs. Alldeles som jag skulle behöva det?!. Men man fick ju glänsa lite och domare för dagen var Annelie Danielsson och henne kan man lita på. Givetvis vann jag öppenklassen och kom andra ( konstigt... )bästa hanhund men det var med den underligaste kritik jag någonsin fått ; därför att jag använt honom i avel...... samma var det, och kul var DET....., jag gillar Annelie och jag är bättre på att vara snygg än vara lydig.
Woff ifrån Winston

Har ni längtat??

jag förstod nästan det för nu är det länge sedan jag tog mig tid att skriva ner några rader.
Jag har nämligen haft fullt upp med min nya karriär. Nu ska ni inte tro att jag gett upp min utställningskarriär utan det handlar mer om att utveckla mina andra goda egenskaper och kanske på sikt även ha dessa som professionell sysselsättning.
Nu kanske ni undrar vilken av alla mina egenskaper det handlar om för det finns ju en stor brunn av goda egenskaper att ösa ur. Men det jag själv tänker satsa på det är min unika förmåga att få både djur och människor att röra på sig så jag kommer alltså att satsa på att bli personlig tränare, en PT kort och gott. Det är ju lite inne nu för hundar att arbeta. Ledarhundar, polishundar osv har ju funnits länge men nu är det ju dags för oss andra att bidra såsom assistanshundar och allt vad det heter. Så som den ansvarsfulle springerkille jag är så satsar jag som sagt på att bli en diplomerad PT.
Som referenser kan jag lämna Stina, vår kanin som är i ständig toppform tack vare min genomtänkta träning, Douglas har tappat åtskilliga kilon sedan jag tog över ansvaret för hans fysiska träning, alla rådjur och rävar i vår skog som skulle kunna vinna vilka priser som helst vad det gäller acceleration och uthållighet är ytterligare en guldstjärna att skryta med. Micke, en rävhane i sina bästa år, är föresten uttagen till Vild OS nästa år i terränglöpning, givetvis är det tack vare min varierande träning över kalhyggen och myrar som gjort honom så otroligt bra. Egentligen har jag väl bara ett misslyckande i min CV och det är väl matte.......... fast även hon kan komma upp i otroliga hastigheter när hon är arg så vad gäller henne får man liksom ha ett mer individanpassat träningsprogram med lite små irritationsmoment inlagda och kanske även lite mer långsiktiga för ännu har inga synliga fysiska förbättringar kunna konstateras.
Men det är ju just min bredd såsom PT som gör att jag kommer att lyckas även med den karriären. Jag är ju som ni vet helt fantastisk.

Woff ifrån Winston