Är det så här det är ??

Att vara stjärna i hundgalaxen så kommer jag att njuta mig till döds!! Beundrar brev, mail och telefonsamtal svämmar in. Hoppas detta aldrig tar slut :-)

Hallå, gnugga ur ögonen och läs rubriken igen......

Svensk utställningschampion Barecho Most Wanted.... det ni ! Nu vart ni lite paff va!
Trägen vinner och äntligen så fick jag idag mitt sista cert i Högbo. Men jag förstår att ni funderat varför det tagit så lång tid med tanke på hur oerhört vacker jag är. Kolla bara bilderna och visst klär jag i röd-grön rosett?

Men även framgången har sina avigsidor. Mina mattar bröt ut i totalt glädjerus, snudd på euforisk lycka, och det lär väl knappast vara bra för deras hjärtan. Hallå, vart tog det svala svenska förhållningssättet vägen? Ett tag trodde jag att jag var i Frankrike alt Italien där de inte verkar ha någon koll alls på sina känslor. Det skrattades, kramades och för all del grinandes så jag vart riktigt paff. För så förvånande kunde det väl ändå inte vara att jag, Winston den fantastiske, skulle slå till och bli champion? Lite skämmigt var det.....

Men sammanfattningsvis så var det värt att väckas ur sin skönhetssömn redan vid 03.30 för att rastas, utfodra mina hundkompisar ( själv har jag lite mer kontinentala vanor och äter sällan före lunch). Sedan lämnade vi vår ö för att hämta upp Lotta och två alldeles förtjusande små springer tjejer varav den ena luktade alldeles oerhört gott..... vi som är vuxna nog att ha barn vet vad jag menar, och ni andra får vänta tills ni blir vuxna... det gäller både 2beningar och 4 beningar.

Väl framme i Högbo, så var det bara att vänta. En av mina reskompisar,Olivia, hon med doften, gjorde succé direkt och vann valpklass 2 , blev Bir valp och rundade tillsist av med att bli Bis 3 valp.Jättegrattist till Lotta och Olivia! Så var det då äntligen dags för mig att göra entre. Domare denna dag i Högbo var Ann Carlström, och hon hade aldrig träffat mig. Det var nog därför som jag fått vänta så länge på mitt sista cert för Ann, hon var en kvinna som förstod sig på kvalitet. Jag vann öppenklassen,vilket jag i och för sig gör ganska ofta, men sedan hände något utöver det vanliga. Hon placerade mig som 2a i Bhkl direkt efter championhannen och då var det klappat och klart. Jublet bröt ut och där stod jag i strålkastarljuset såsom en ny Svensk utställningschampion och mottog publikens jubel... Jubel och visslingar, var ordet sa Bull! Ovationerna tycktes aldrig ta slut och jag stod där och speglade mig i glansen...... ok,ok nu överdrev jag kanske lite men.........

Så här löd i allafall min sista kritik ifrån öppenklassen ; Tilltalande helhet. Maskulint välskuret huvud. Bra uttryck. Välansatta öron. Utmärkt hals och överlinje. Välkroppad. Bra vinklar runt om. Rör sig marktrångt bak och trångt fram. Utmärkt ifrån sidan. Utmärkt pälskvalitet. Grattis till championatet!! Med de orden i minnet går jag nu vidare in i Championklassen!

När jublet lagt sig var det dags för min andra reskompis att göra entré och det gjorde Majken med den äran och slutade i sin juniorklasspremiär som 2 bästa tik. Jättegrattis! Mer om det kan ni läsa på kennel Cloettes hemsida.

Tack Lotta för att du visade mig så oerhört proffsigt!

Voff ifrån Winston den fantastiske champinjonen.

Far och son !!

Vilken underbar rubrik. Det har varit en hektisk helg och jag vet knappt vad jag ska börja med.....jo, det gör jag för jag börjar helt enkelt med det bästa! Har ni någonsin sett någonting så bedårande som bilden överst? Simspon, min son, har nu vuxit till sig och debuterat i utställningsringarna. Och är man ett Winston barn då är det bästa bara gott nog så han slog till på Club Show i Högbo i lördags. Vilken debut sedan ! Han bara ägde stället och slutade som 2 i klassen. Jättegrattis till mattarna Annelie och Aino. Mer om honom kan ni läsa på Annelie´s hemsida http://www.searoads.se/ .

För egen del har jag haft det riktigt hektiskt. Jag gick ut stenhårt med Barechos 20 års Jubileum i torsdags. Vilket trevligt evenemang! Skulle det finnas ISO certifiering vad gäller jubileum så skulle normen sättas efter Heléns arrangemang. Jättetrevligt var det och mycket hundar. Själv gick jag i en klass som hette Öppenklass 1 och den vann jag ju givetvis. Jacky Mitchell som var domare för dagen tyckte så här om mig; Lovely sized dog. Beautiful head. Refined but still masculine. Super nech, shoulders and forehand angulation. Good bend of stifle. Well set tail. Moved happily but a little close behind. Dagen till ära hade jag förstärkt min vanliga hejjarklack med Pia och Roger som kom förbi och hejjade fram mig.Kul !Med en hel kasse av kanonpriser så bar det sedan hemåt.

Man kan ju undra varför vi åkte hem för på fredag åkte vi tillbaka till Gävle för att ställa på Club Show. Men jag ska inte klaga, jag älskar att bo på hotell och inte behöva konkurrera om matte med Kevin, Douglas och Wille. Även Stina vår kanin pockar ju på mattes uppmärksamhet och indirekt stjäl de andra min kvalitetstid..... direkt okamratligt tycker jag.

På hotell har jag stenkoll på matte hela tiden.

Lördag morgon och äntligen skulle jag visa mig för hundvärlden igen. Undrar just om de längtat?

En sak är säker, om de längtat så fick de längta länge. Det tog låååååång tid i tikringen så till och med jag vart lite trött på själva väntandet. När det väl var dags så tyckte väl domare Jenkinson ifrån England om mig men jag slutade med en slät 1a. Excellent type, nice overall outline, masculine head with lovely dark eyes, good length of nech, excellent front angulation, lovelybone and feet, would prefer a little more weight, excellent coat and condition, moved well just a little close behind.

Nu styrde vi silverpilen ( läs Volvo) emot den wästmanländska metropolen Köping och SKK Int utställning på söndag. Efter ytterligare en mysnatt på hotell, denna gång i Västerås. Höjdpunkten var kvällsrastningen då både fälthare och igelkott fick uppleva Winston live......

Söndag morgon och jag var redo för nya utmaningar. Många hundar var vi även där, runt 60 ess, så vi fick en alldeles egen ring. Skönt att man inte behöver vänta på att några andra raser ska agera förband till oss verkliga stjärnor.

Dagen till ära var det en norsk domare som hette Anne-Berith Waskaas. Go och glad är de ju de där norskarna men lite snål får jag väl ändå säga.... för nog hade hon väl kunnat ge mig mer än en slät 1a. Jag som har en norsk mamma och med de enorma naturtillgångar de ändå har i form av olja? Fast jag är inte långsint. Så här tyckte Anne-Berith om mig ; Vackert huvud och uttryck. Mycket bra hals och linje. Välutvecklad bröstkorg. Utmärkt benstomme och tassar. Bra kropp. Normala vinklar bak. Rör sig något trångt bak men har bra steglängd. Utmärkt temperament.

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag är en otroligt vacker och trevlig hund om ni inte redan visste det...... :-)

Woff ifrån Winston den fantastiskt stolte pappan.

Närbild ifrån Alfta.....

Utställning i Alfta

(Tack Ulla Larsson, kennel Rowntree för fotot)
Igår var jag på utställning i Alfta. Som ni säkert vet så är jag, nåja jag och jag....., på jakt efter mitt sista cert. Men det verkar sitta hårt inne. Min vana trogen slutade jag placeringen direkt efter certet. Inte kul alls men jag kommer igen.
Om vi tar det ifrån början så vann jag öppenklassen med ck ( jättetack till Andrea, Big Brazzel som visade mig med den äran ) med fin kritik. Domaren Svein Helgesen gillade mig och gav mig följande kritik; Hanhund av utmärkt typ. Välskuret huvud och fint milt uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Välkroppad och välmusklad. Mycket bra svansföring. Utmärkt vinklad fram och bak. Utmärkt pälskvalitet . Mycket bra rörelser. Hade kunnat vara något mer stabil. Trevligt temperament. Den kritiken behöver man inte skämmas för.
Vi vare bara 3 hundar i bhkl, min kompis Svein gödslade inte med ck precis och det var då championtankarna ånyo föddes. Men precis som vanligt vart jag slagen på mållinjen. Denna gång av Xit och Marie ( jättegrattis till er) och det kändes väl lite snopet.
Men nu en helt annan sak. Jag har börjat fundera på det här med utställningar. Handlar det egentligen om mig? Eller är det för att mina mattar ska ut och umgås?. Jag tror jag är något mycket tänkvärt på spåren. Jag placeras in i en bur. Får inte leka eller umgås med någon. Tas ut och springer några vänstervarv för att sedan stå blick stilla och granskas..... hur kul är det?.
Frågan är berättigad när man hör allt flams och skratt av alla tvåbeningar. De får minsann umgås de. Som igår till exempel. De hade hur kul som helst med Big Brazzel och Sugarsticks gänget. Även de mor- och döttrar. Undrar om de ska va så? Mor och döttrar menar jag? Det finns säkert någon tanke med det också och det känns tryggt att Annelie( Searoad´s) ska ha med min son till Clubshow då ska ni få se på killar kan!
Nu ska här ut och hjälpas till i trädgården. Jag är en fena på det. Ska det rensas så ska det...... det är sällan jag gör någonting halvdant. Det ska möjligen vara det här med cert då :-)
Nu laddar jag för Heléns jubileum och sedan blir det Clubshow .
Woff ifrån Winston Ck-kungen.

Tassarna i startblocken... nu är det match!

Hörde ni det vinande ljudet i luften?? Inte,då får ni nog plocka fram topsen. Ett tränat öra som mitt uppfattade genast en frisbee som sprängde ljudvallen.... nu är det bråttom!!

Fasen, Douglas är ready to take off! Det här kan sluta precis hur som helst.

Nu har vi iallafall lämnat startbanan och vi lyfter emot skyn.... undrar hur han kan var högre än jag?? Skumt.
Jaja, ordningen återställd. Douglas har tagit mark med ett brak medans jag och frisbeen, vi är minsann fortfarande i luften...

, Kolla vilket häng.....



Rodret är rätt inställt för landning....

Tja, kommentarer är väl överflödiga...... jag vann ju givetvis striden om både luft och frisbee.

Woff ifrån Winston

Matte är inte alltid att lita på....

Margareta och Kita i fikatagen ( OBS ni kan klicka på bilderna så ser ni bättre...... )

(Kerstin och Cilla efter väl genomfört spår och med klöv i påsen )

Här är bildbevisen.... jag hinner bara vända ryggen till så håller hon på att engagera sig i andra hundar och ägare.... Men hallå, jag då? Nu i tisdags t ex var det avslutning på lydnadskursen som hon och Gunilla haft och då minsann då ska de hem till min skog och prova på viltspår. ...

Personligen tror jag det var en ursäkt för att ta en fika i skogen.......

Fast lite slut verkar ju iallafall Elvy och Fanny vara....

Här verkar det grubblas en del.... med blodflaskan i ena handen och klöven dinglande i den andra försöker Susanne och Sonja ta ut riktning på spåret. Det funkade tydligen alldeles utmärkt för Nilla tog spåret som ett litet X 2000 lok. Inga urspårningar så långt ökat kunde se fast det var hon inte ensam om. Hela gänget fattade galoppen och tyckte det var kul. Det tycker ju jag också bara jag slipper bära den där äckliga klöven för hur snuskigt får det vara. Möjligen kan jag ta en liten torr rådjursklöv men matte har en förkärlek till älgklövar. Någon form av komplex måste hon väl lida av eller.......? Jag menar hur normalt är det att ha en frys med klövar och blod placerad i tvättstugan...... Vad är det för fel på kycklingfilé och levergodis..... det är vad jag kallar delikatesser och värt att spåra för....

Woff ifrån Winston den åsidosatte.