I fjol så gick jag med Herrarna i hagen !!

Nu ljög jag lite för det var inte ifjol utan det var i lördags som jag förärades med en ny liten boning. Jag trodde inte matte skulle nappa på en tyghage eftersom jag en gång rymde ur min tygbur. Nu var det ju inte så att jag var olydig på något sätt utan det var en konstig röst som sa till mig; Winston! Om du ska kunna träffa löptiken i buren bredvid så måste du ta dig ut!! Precis så sa rösten till mig och det var inte mattes. Det var på något sätt en inre röst. Mycket underligt!

Men matte är aldrig långsur. Hon tycker att lilla jag ska ha det bra och vi har ju sneglat åt alla som har köpt sådana här hagar och det verkar ju vara hur mysigt som helst. Det enda problemet verkar vara att montera ihop dem. Det har varit ett liiiiiiitet irritationsmoment för en del har vi uppmärksammat . Med tanke på att min matte är övertygad om att hon kan allting bäst utan att ens titta i bifogade instruktionshandlingar brukar det sällan sluta bra hos oss. Matte blir arg och grejorna förblir obrukade alt obrukbara. Vis av alla erfarenheter tog sig Emelie an själva hagen och vips, på ca 30 sek hade hon monterat ihop den.Hur det kan va! Så här såg det ut när vi grabbar testade den hemma i hundgården. Ser ni vad liten och gullig jag är bredvid mina mer groteska brorsor. Inte kan de hålla igen munnen heller.

Sedan har jag ju varit på Svensk Vinnarutställning i Avesta. Det gick väl inte så där otroligt bra men trevligt hade jag även om det regnade och var kallt.

Domare för dagen var en Irländsk dam vid namn Maudie Burke. Så här tyckte hon om mig;

Nicly compact dog. Good head and pigment. Ears arre great. Good bone.Chest well developed. Nice reach of neck. Good topline and tailset.Good spinary of riband. Good bent of stifle. A little close behind in movement. Nicely presented.

Inte så tokigt men jag vart oplacerad :-(.
Nu laddar jag för en helg i Rottneros. Club Show , here I come. Det ska bli jättekul för Ulrica och lille Robin "the star" ni vet, ska åka med oss. Det tråkiga är att även Wille ska med så nu blir det trångt i mattes säng. Men finns det hjärterum osv... Men hemska tanke, tänk om domarna gillar Wille bättre än mig. Nu lät jag nog fantasin spela mig ett spratt för vem kan vara vackrare än jag?

Nu måste jag tänka positivt. En väldigt positiv sak är att matte har semester så hon har mer tid än vanligt för mig. En annan positiv sak är att mattes valpkurs nu äntligen är slut så nu har hon mer tid än vanligt för mig...... oooops, nu börjar jag viss bli tjatig så det är lika bra vi slutar för nu ska här städas innan vi ska in till stan och hämta Emelie som är på tjejmiddag och Fredrik som är på bio.

Woff ifrån Winston den fantastiske

Det är mycket nu......

Det där med att vara ledig mellan hägg och syrén det har nog helt och hållet försvunnit. I allafall för oss vackra. Det är någonting hela tiden. Är det inte utställning så är det någonting annat. Igår var jag till och med tvungen att var med på mattes valpkurs..... jag är väl inte såååååå barnslig eller? Fast man får ju svälja stoltheten för det är ju viktigt att de små får fina förebilder och vem kan vara bättre lämpad för det om inte Winston den fantastiske??
Hursom helst så var jag ju på utställning både lördag och söndag och det var minsann en lite annorlunda helg i vänstervarvens tecken.
Vi hade ju som vanligt otroligt trevligt med våra två- och fyrbenta kamrater. Det flamsas och skrattas lika mycket som det borstas i våra tält. Undrar om det ska va så?
På lördag var det Henric Frykstrand som dömde och jag var inte en man i hans smak. Jag vart 2a i Chkl men fick inte ens ett ck. Snåljåp tycker jag för är man champion borde man väl vara av champion kvallitet? Men vi hänger inte läpp för det, han var snål med ck genomgående i sin bedömning.
Så här tyckte han i allafall om mig; Inte så stor men fin. Bra huvud. Vackra ögon. Snygg hals. Harmoniskt vinklad. Passande benstomme. Skulle önska en bättre välvd bröstkorg. Bra rygg i stående men sluttande kors. Välvinklad bak. Skulle ha haft lite mer stil. Bra steglängd i rörelse. Fin päls. Välvisad.
Men du Henric, vi kommer nog inte att träffas så ofta.
Men vi fick ändå sola oss i glansen av våra kamraters framgångar. Lotta, ni vet Douglas och Willes uppfödare, och min fd delägare. Hon tog hem storslam med sina hundar. Jättekul!!
Ulrika med lille Robin vart BIR valp och sedan BIS2 valp så stort grattis även till dem plus givetvis Annelie på kennel Searoads som även hade med sig min fantastiske son Simpson som visade sig ifrån sin allra bästa sida. Han var så otroligt duktig i ringen, lite lik mig faktiskt*ler*. Robin och jag delade ju tält så jag fick beundra hans fina rosetter hela dagen...... Även Ewa´s tik Ida slog till i Öppenklassen och stod nära certet. Men det bästa med henne den dagen var att hon var i höglöp. Tänk va de kan lukta gott de där brudarna! Våra alldeles egna små doftgranar.

På söndag var det dags för i stort samma hundar att mötas i Nordvik. Då var det Åke Sjöström som skulle tycka till om oss alla. Eller snarare mäta till om oss alla. Åke visade sig vara en sann vän av mätstickan "Taxen". Jag tror inte någon slapp undan, stora som små mättes vi efter konstens alla regler. Placeringsmässigt så vann jag Chkl med Ck och vart sedan 3 i bhkl. Åke visade sig vara lika snål på Ck som Henric var på lördagen. Jag säger det igen. Snålt att inte ge champinjoner ck!! Undrar just om de löser in överblivna ck till nya mätstickor på sekretariatet? Typ 5 ck = 1 mätsticka. Det måste jag kolla?
Åke tyckte så här om mig; Maskulint huvud. Hals med god resning. Klippta öron. Stark rygg och bra kors. Fin underlinje. Kunde haft torrare hals. Bra benstomme. Fria rörelser.

Men hur skulle världen se ut om alla skulle bara dyrka mig? Lite av charmen med utställningar är att ingen domare tycker riktigt lika..... eller ? Jag nöjer mig med att matte dyrkar mig. Det skulle vara trist att springa ensam i vänstervarven och alltid veta att jag skulle vinna. Det är liksom roligare att vinna över någon om än bara ibland.

Woff ifrån Winston den fantastiske