Ibland händer det saker som man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till. Så är det till exempel med Stina, vår kanin. Under sommarhalvåret bor hon ute i en miniatyrhundgård och jag har tagit på mitt ansvar att motionera henne. Vanligtvis brukar jag avverka många varv runt detta hägn som numera omgärdas av ett vallgravsliknande dike men ibland känner även en tuff kille som jag för lite mys och då kan vi ligga och snusa, nos mot nos, ganska länge Stina och jag.
Nu börjar ju nätterna bli kalla så här i norr så häromdagen flyttade hon in.
Kul tyckter jag men matte är inte lika road. Det är ett evigt tjatande om att kliva ner ifrån buren osv..... Stina verkar iallafall tycka det är kul för så fort jag närmare mig buren kommer hon som ett skott.
Nä, nu måste jag jobba, det är ju som bekant måndag idag och ikväll ska vi tydligen träna viltspår för nu har de skjutit en av björnarna i vår skog så nu törs matte ut igen.
Woff ifrån
Winston
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar