Mitt liv som transa....

nu kanske ni endera sätter levergodiset i vrångstrupen eller bara inte fattar varför det finns en bild på en ros i min blogg.
Som ni alla redan vet så är jag ju en alldeles förtjusande liten springer utan några som helst fel eller brister. Nu har ju dessutom utställningsäsongen legat lite nere för min del så det har varit väldigt fritt fram för mer eller mindre vådliga lekar.
Det allra bästa jag vet är att springa runt med mina frisbees. Jag kan få upp en helt otroligt fart när jag har en sådan i munnen. Douglas har inte en sportslig, Wille kan i sina bästa stunder nästan hinna ikapp, Kevin däremot är tyvärr lite för smart så han räknar ut hur jag tänker springa och genskjuter mig med sina nästan 50 kg och då, då övergår vår(min) lek till att likna mer bowling med liten springer spaniel..... många strikes blir det för Kevin.
Ibland leker även matte med oss och då gäller det att alltid vara först när hon kastar frisbees åt oss. Jag har bara en filosofi, närmaste väg gäller så funkar min GPS ! Tyvärr är matte och jag inte alltid överens om att just den är den bästa. Vårt hus har nämligen en etageplantering runt huset bestående av bl a rosenbusakar, se bild ovan, med massor av taggar . När jag har passerat dessa kommer jag ut som en igelkott, hela jag består av långa, vassa taggar . Mitt artistnamn som transa är numera "Miss Hedgehog" dvs miss igelkott.
Efter morgonens uppträdande och med utställning i Stockholm inom kort så hotar matte med koppeltvång..... ja, vad säger man...... För lite mysigt är det ändå när matte sitter i timmar med bara mig för att försöka lirka ut rosentaggarna ur pälsen på hennes lilla rosenknopp ..... det är för lite kärlek på vår jord....
Woff ifrån Winston den fantastiske

Åter i vardagen

Nu börjar vardagen åter bli sig lik efter den stora tilldragelsen med bäbisarna.

Man väcks i ottan för att släpas runt på promenad, hinner snusa lite med Emelie medans mina brorsor käkar frukost och sedan delas vi upp i två team. Kevin ska som vanligt ut till sin älskade hundgård och vi övriga ska iväg till jobbet.

Den här veckan har det varit ovanligt lite resor så vi har fått hållet ställningarna på kontoret som numera snarare liknar en grusgrop. Men jag kan väl inte rå för att våren äntligen har kommit och de centrala delarna i Sundsvall börjar bli väldigt geggiga och grusiga... vi har i vår flock delat upp ansvaret ungefär så här, matte plockar upp vårt bajs och Douglas, Wille och jag plockar upp allt grus och skräp, personligen tycker jag det funkar bra. Annat är det ute hos oss i skärgården, där åker vi faktiskt fortfarande spark på ren och vit packad snö men där ser man nästan heller aldrig vare sig någon sand- eller plogbil .
Fast matte gruvar sig nog lite för snart börjar det väl att tina i skogen och vi har ju en grusväg till vårt hus som inte brukar vara så där alldeles torr och fin på vårarna precis. Men själv tar jag en dag i taget, det är något jag tycker ni människor är dåliga på. Man får ta det på volley - carpe diem!

Hur som helst, fördelen när matte inte har så många resor är att hon då jobbar mycket hemifrån och då blir det som igår långa promenader i skoterspåren ( ooops, bara inte hennes chef läser detta) . Ni kan ju kolla in min vackra ,otrimmade och väldigt blöta profil när jag spanade in vad brorsorna hade för sig eller om det möjligen siktas något rådjur som skulle behöva motioneras lite..... det är något alldeles speciellt med mig eller hur ?

Woff ifrån Winston den fantastiske trebarnsfadern.

Pssst..... så här oss emellan...

har ni sett någonting sötare ?? Nä, det förstod jag väl men ni måste viska så att inte mina machobröder hör mig....

Woff ifrån Winston numera 3 barns far.

Det kostar att ha barn.....

ja, det har man väl hört matte klagat om många gånger och jag har då bara stängt mina förtjusande spanielöron och klokt konstaterat att det inte är mig hon menar utan de där tvåbeningarna som också bor här. Men nu slår det mig att när hon med sin allra,allra lenaste stämma säger "mammas barn" så menar hon vanligtvis oss fyrbeningar så hon har kanske även menat att vi kostar......
Det får vara som det är med det för nu har i allafall jag fått konstatera att det kostar att ha barn.
Häromdagen tog jag en sväng till Arken för att shoppa lite och billigt är det inte men vem bryr sig om pengar, det är en världslig sak jämfört med att ha fått sina allra första barn.

PAPPA WINSTON........

ja, ni läste rätt...... Pappa Winston..... vilket helt underbart klang det ordet har. Det finns bara ett som klingar bättre och det är Mamma Cayenne. Cayenne, du är helt fantastisk, du är inte bara snygg det har också visat sig att du besitter helt andra och otroligt positiva egenskaper och jag är glad att du är mina första valpars mor.

I morse när du födde våra valpar visade du prov på både handlingskraft och styrka. Jag är imponerad. Du kommer alldeles säkert också att fostra våra små med både varm och kärleksfull tass för min matte, du vet den numera fullständigt hysteriska farmodern, brukar citera allas vår Astrid Lindgren " Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem". Det tror jag även gäller valpar.

När tror du de kan bära en dummy ? Idag måste jag nog iväg och shoppa lite leksaker och kolla in valpkurs, viltspårskurs, allmänlydnad, apporteringskurs och utställningprogrammen de närmaste åren..... sånt är vi pappor bra på. Nu vart det körigt, undrar om det går att klaga hos Cayenne idag? .... jag kanske ska vänta tills nästa vecka.

Woff ifrån Pappa Winston.

Herregud vad man får skämmas!!

nog har man hört skräckversioner om hur blivande farmödrar plockar fram gamla fotoalbum och förevisar för allt och alla hur gullig den blivande pappan var som bäbis... nu ska jag säga en sak..... det är precis så det är .... men man får väl försöka hålla god min för jag var ju en alldeles, alldeles bedårande liten valp som sedemera växt upp till en alldeles, alldeles bedårande och vansinnigt snygg springer spaniel..... eller hur?