Jag lever!!

om än knappt. För sent igårkväll när matte kom ifrån styrelsemöte med Ssrk var det dags för mig att överleva mitt andra terrorattentat på kort tid. Förövaren var även denna gång Douglas. Han kan, för utomstående, framstå som godheten själv, men jag vet minsann bättre.
Jag ska försöka återge vad som egentligen hände även om det är svårt så här nära efter attentatet att uttrycka sig.
Jag hade precis ätit min middag vid 23 snåret och satt nu i hallen och väntade på att matte skulle gå och lägga sig. Det är då det otäcka börjar. Douglas börjar helt plötsligt stirra på mig. Det kan jag ju förstå, han är väl bara avundsjuk för att jag är så snygg.Det är minsann inte bara han som stirrar........ Men när han plötsligt börja smyga sig emot mig i värsta anfalls ställningen , fortfarande maniskt stirrande någonstans i närheten av mitt ansikte, så börjar obehaget att krypa inom mig. Jag hann precis tänka att det är tur att matte är i närheten när attacken bröt ut . Douglas tog sats och anföll lilla mig..... helt paralyserad av skräck satt jag kvar.... gode gud som är i himlen.....fattar ni hur stor han är och tung!! Så precis när jag trodde han skull bita ihjäl mig alternativt sarga mitt vackra ansikte så ramlade det ur behänget på mitt högra öra, ner en foderkula och vips så högg Douglas den. Det var den som likt en julgranskula lockat honom till detta. Han KAN göra vad som helst för mat. Konstig egenskap. Men det är i allafall inget fel på hans syn.
Tur man är en balanserad liten själ.

Woff ifrån Winston en sann överlevare