Ordningen är återställd!

Jag är åter en vinnare!!
Om ni lovar att bevara en hemlis så fick mitt självförtroende sig en rejäl törn efter tragedin i Dingtuna. Matte och jag har haft långa samtal där hon bedyrat att jag är vackrast och att det bara är att komma igen.
Bara och bara.... det är ju lätt för hopplösa fall typ matte att säga... för oss stjärnor krävs det så mycket mer än den grå massa man omger sig med ens kan förstå. Fast jag älskar matte ändå, även om hon inte direkt är någon Cindy Crawford. Ganska konstigt egentligen för då kanske det är så att det inte bara är utsidan som räknas. Men det där med att insidan skulle kunna vara vacker fattar jag inte. Vem ser den? Inte domarna i allafall.
Den bedömningen överlåter jag till kirurgernas årststämma.
Igår gjorde jag comeback i utställnings ringen. Denna gång Nordvik, Kramfors.
Ville var också med plus flera valpar från min bakdelsmattes kennel, Cloettés.
Vi spar det bästa till sist och berättar hur det gick för Ville först :-)
Ville är ju en ganska stor kille nu, nästan lika stor som jag men mycket fegare och snudd på mesigt lugn till allas förtjusning.... jag fattar noll.

Ville vart 3 i valpklass 1 med Hederspris och med följande jättefina kritik ; Utmärkta proportioner. Huvud med fina proportioner. Bra ögon och öron. Välansatt hals. Harmonisk överlinje. Bra skuldra. Harmoniska vinklar bak. Rör sig parallellt och med mycket bra steglängd. Välpresenterad och trevligt visad. (av jätteduktiga lillmatte Emelie)

Efter lite väntan var det så dags för mig att beträda ringen , ja det heter så när stjärnor gör entre. Jag njuter hejdlöst varje gång och nu tog vi några härliga varv runt ringen så att domare, Lena Hägglund, verkligen fick se mig i rörelse.
Den här domaren förstod sig på min skönhet och jag vann klassen med Hederspris, sedan slog jag till med Bäst i rasen och slutade som 4 i gruppfinalen. Nöjd med min dag och många fina nya rosetter fick jag följande kritik; Välutvecklad junior med fina proportioner. Maskulint huvud med fina proportioner. Trevligt uttryck. Harmonisk överlinje. Välutvecklad kropp för åldern. Rör sig med utmärkt steg. Trevligt visad i fantastisk päls. Emelie visade även mig med den äran.

Nu skulle det fotograferas och allas vår proffsfotograf, Madde, riggade om närliggande fotbollsplan till fotostudio och sedan fotades hela gänget en efter en. Jag tror Jack och Rosie slapp men de satt nog och jämförde sina rosa saker någonstans för ingen såg till dem. Töntar!

Nu skulle vi äntligen få åka hem, skönt efter en lång dag. Men vad tror ni hände. Matte hade tappat bort bilnyckeln. Kaos utbröt! Tack och lov satt jag och Ville redan i den olåsta bilen men hur sjutton skulle vi komma hem. Efter en lång stunds irrationellt ledande precis överallt så öppnade matte min necessär och vad tror ni låg där, jajamän, bilnycklarna. Det är bara människor som lägger nycklar på sådana platser. Jag brukar lägga dem i min Biabädd , då vet man var de är.
Hem kom vi och trötta var vi .
Nästa helg står jag över den stora Int utställningen i Sundsvall. Inte för att jag vill men min gamla matte, Helen Björkman , och tillika uppfödare, ska döma och då får jag vara hemma.
Voff från Winston som strax ska ta med sig Ville på viltspårs träning i Timrå.